sista dagen á 2010

nu kör vi, såattsäga. nu tar det slut vare sej man vill det eller inte. jag har varit ganska oengagerad i årets nyårsbestyr. men det känns som att det blir en fin kväll dehär. middag och festligheter hos victoria. jag har varit oengagerad i nyårsklädseln också, men jag har dragit på mej den guldiga koft/klänningen som jag och mama köpte när jag jobbade på topshop i london för tre år sen. det får duga. vi hörs nästa år.

29 december 2010

känner mej högtidligt nostalgisk ikväll. det är två dagar kvar på året och imorgon är min absolut sista dag på jobbet. allafall i sin nuvarande form liksom. möjligtvis kommer jag väl tillbaka som vikarie nångång men. det är ju åtminstone ett halvår dit.

det känns inte som att det har gått två och ett halvt år sedan jag satte min fot på den där stugan för första gången. och det känns verkligen inte som att det är samma ställe som det är idag. det känns jättekonstigt att tänka på att du, johanna, har jobbat där. fastän du liksom var där redan innan jag kom dit. det känns skitkonstigt att alla andra (ja, vänta lite nu här: alla andra förutom jag, M och till slut även A som går på mammisledighet. vilket representerar ca. 40% av styrkan. men HUR SOM HAVER.) liksom ba ska FORTSÄTTA och att alla barna ba kommer fortsätta att trilla in och liksom... fortsätta att leva. utan MEJ! håå. det är bara skitkonstigt. jag var ursäker på att jag fan inte skulle sakna några av dom där snorisungarna. men gud. det känns lite i magen nu. speciellt konstigt är det ju att man har spenderat större delen av sin vakna tid med alla dom här människorna som man helt plötsligt istället inte ska se alls. det blir ju som en liten familj. ja herreguud alltså. förlåt. blir så fånig nu känner jag.

och det här med att det blir ett nytt år nu. känns faktiskt på många sätt som en pirrande och magkittlande nystart. det här året har ju fan varit som en kavalkad av förändring. ett drygt två och ett halvtårs förhållande tog slut, jag hyrde ut min lägenhet, jag sade upp mej från jobbet för att göra nåt så random som att dra iväg till italien för att läsa italienska, jag har för övrigt INGEN plan om vad som ska hända sedan eftersom mina idéer på plugg sträcker sej ungefär så långt som att "söka linjer jag vet att jag inte kommer in på bara för att prova och sedan börja på en linje jag kommer in på men inte riktigt vill gå." känns urabra dehär.

nejmen all cynicism och svart humor å sido - det känns urabra dehär. på ricko liksom. tack alla ni fina som funnits här och låtit mej pladdra på om mina världsliga problem. stort alltså.
ja. jag är ju inte så mycket för att outa känslor va. så jag låter det vara såhär. men ba så ni vet: i feel löööv 4 u.

jag ska fan åka till disneyland bara för att det kan se såhär ballt ut.

27 december 2010

idag, första dagen på jourförskolan, var det 30 barn anmälda. NIO kom. ja. nio. vi var 13 pedagoger. det var som ett skämt! 6 stycken gick iväg till sina respektive stugor för att städa och fixa. 


CSN-stålarna kom idag. lite drygt 108.000. kändes fan lite läskigt att få hela klumpen ba sådär. men nu är det under kontroll. har betalat fakturorna och satt över resten på det gamla möhippekontot som jag käckt döpt om till CSN. *smart*


jag har för mej diverse läskiga saker. en av dom sakerna kan det hända att jag berättar om. den andra. no way.

25 december 2010

urafin julafton har passerat! bra på alla sätt och vis. jag fick faktiskt allt jag önskade mig som hade med italien att göra + lite till. på måndag ska jag casha in på mina presentkort, köpa undisar och lägga tråkiga och dyra men nödvändiga pengar på jävla p-piller. känns surt varje gång alltså. meeen men. linser också. skittråkigt att köpa även det. 


jag har nästan stickat färdigt min första bebis-socka. den är skitgulli. så himla liten liksom. 


och på måndag ska jag jobba med typ 8 andra främlingar på mitt jobb som kommer att stå där med sina granskande ögon och döma allt arbete jag lagt ner på den där stugan. samt deras barn. samt 11 av "mina egna". uhuga! 


nu ska jag sätta mej och käka jalapeño-nötter som jag fått av min supersöta kusin, och titta på tv med bror. hej!

lucia. min nya hatdag.

alltså. jag är fan ÄRRAD av den här eftermiddagen. det är fullständigt vansinnigt att ha ett luciafirande där det innebär att vi måste kränga på 13 småbarn ytterkläder + luciakläder på och sedan få ut alla på nåt slags jävla led efter de 16 stora ungarna. med facit i hand då, förstås. jag förespråkade starkt att vi skulle ha det tillsammans, men fyyyfan vad jag skulle få smaka på det. det här är antagligen den värsta arbetsdagen i mitt liv. möjligtvis ett undantag. sedan gjordes inte saken bättre av att en unge stod och fullkomligt gallskrek under hela påklädningsprocessen på sin morsa, för att hon fan skulle vara lucia och inte nån jävla pepparkaksgumma. lätt att fixa det liksom. det är ju inte som att vi har låne-luciakläder. det var fullbordat kaos helt enkelt, med förväntansfulla föräldrar och släktingar utanför dörren. ingen som inte har upplevt detta irl kan riktigt förstå vad jag pratar om, så jag vet inte riktigt varför jag ens försöker förklara. 


äh. jag vill ju bara att nån ska tycka synd om mej. och då har jag liksom en polare som ligger på BB och antagligen kvider av smärtorna av en igångsatt förlossning. *typiskt bra människa jag är*


godnatt. nu däckar jag.

äntligen.

hurra! jag kan sticka sockor! och va FORT det går hörni. johanni och alex. fan vad era ungar ska få raggisar nu. heja mej!


ja, om det inte märks av ovanstående mening har jag alltså blivit en fulländad tant. jag sitter hemma och stickar på en lördag. hela dagen. man kan säga att jag behöver ett miljöombyte. klickade mej fram till en amerikansk tjejs blogg som bloggade om sin tremånadersvistelse i florens, studerandes vid skolan jag ska plugga vid. lite mycket målande historier om miljön och kulturen och konsten kanske, jag hade hoppats på lite mer om själva skolan och typ. LIVET. där. men nja, hon var mest för att filosofera om vilken ny människa hon hade blivit där borta. och alltså. inte för att jag inte skulle vara up for lite life-altering upplevelser liksom, men ja. inte riktigt vad jag var ute efter.


hur som. imorgon ska jag och pappa tjacka gran! den ska vara så jävla fin. jag hatar fula granar. värsta jag vet. typ. eller nej, inte värsta. men fula granar = epic fail. 


godnatt!

jag HATAR blogspot

varför i hela jävla helvetet BLIR DET TVÅ HOPP NER NÄR JAG BARA GÖR ETT. JAG BLIR GALEN PÅ DEN HÄR IMBECILLA SKITEN. VARFÖR KAN NI INTE FIXA DET ERA VÄRDELÖSA PROGRAMMERARE. 

mina fördomar slog mej på snoken

idag gick jag och hämtade mina nya brillor på tobakshandeln i våris. jag har hämtat paket där förut men idag hände något speciellt.


jag lämnade in avin, och en lite yngre kille än han som hjälpe mej lutar sej lite diskret över för att titta på skärmen. när han verkar se mitt namn säger han "carpelan... har du nån sådära... koppling till Bo Carpelan?"


insert haka till golvet here. ingen jag någonsin träffar, i princip, har en aning om vem Bo Carpelan är. och om de har det, så är det för att de är poesi och litteraturintresserade, i övre medelåldern, intellektuella akademiker. som matteläraren på komvux ungefär, som undrade om jag var släkt med "en av finlands humanister, författare och poet". den här killen var en max 25-årig invandrarkille. redan här började jag alltså skämmas för mina fördomar.


jag förklarade hur som helst hur det låg till och han började berätta om att han för jättemånga år sedan skrev om Bo Carpelan och hans verk i skolan.


"men.. det har kommit någon annan som också heter Carpelan här!"
"joo Cecilia, det är min mamma"
"aa. alltså så roligt vetdu, jag skrev om honom för jättemånga år sedan och så dyker ni upp här, nu!"


och det var, sannerligen, roligt. jag blev alldeles lycklig nästan. och så fullkomligt förstummad av själva händelsen i sej. jag klappa nästan till mej själv när jag gick därifrån.

Bo (eller Bobi som mormor kallar honom) är alltså min morfars bror. jag kan inte påstå att vi har haft någon nära relation överhuvudtaget men självfallet har vi setts över årens lopp. 

6 december 2010

jag fullkomligt älskar lena andersson på DN. hon skriver så rysligt knivskapt, så fullkomligt  hämtat ur min skalle och så fantastiskt roligt på en och samma gång. dessutom är hon precis som jag en slagkämpe för monarkins avveckling. här är några av mina favoriter:

senaste - "kung och kärnfamilj"

"FAQ om valet"

"total kärlek" angående vickan och daniels bröllp

när jag läser lena anderssons ledare eller debattsidor så känns det så himla ofta som om någon för första gången satt ord på mina exakta tankar, som jag själv inte alltid lyckas med. det är så fruktansvärt tillfredsställande.

5 december 2010

det känns lite som att jag sakta men säkert håller på att förvandlas till en möglig gammal bitterfitta. jag hatar hur jag är. jag hatar hur jag fräser åt mamma. jag hatar att det är 2 och en halv vecka kvar på jobbet tills det börjar lugna ner sig för julkul. det är ingenting men ändå känns det helt oändligt. jag känner mej som ett litet alienerat freak som alla bara försöker hålla sej undan.