29 december 2010

känner mej högtidligt nostalgisk ikväll. det är två dagar kvar på året och imorgon är min absolut sista dag på jobbet. allafall i sin nuvarande form liksom. möjligtvis kommer jag väl tillbaka som vikarie nångång men. det är ju åtminstone ett halvår dit.

det känns inte som att det har gått två och ett halvt år sedan jag satte min fot på den där stugan för första gången. och det känns verkligen inte som att det är samma ställe som det är idag. det känns jättekonstigt att tänka på att du, johanna, har jobbat där. fastän du liksom var där redan innan jag kom dit. det känns skitkonstigt att alla andra (ja, vänta lite nu här: alla andra förutom jag, M och till slut även A som går på mammisledighet. vilket representerar ca. 40% av styrkan. men HUR SOM HAVER.) liksom ba ska FORTSÄTTA och att alla barna ba kommer fortsätta att trilla in och liksom... fortsätta att leva. utan MEJ! håå. det är bara skitkonstigt. jag var ursäker på att jag fan inte skulle sakna några av dom där snorisungarna. men gud. det känns lite i magen nu. speciellt konstigt är det ju att man har spenderat större delen av sin vakna tid med alla dom här människorna som man helt plötsligt istället inte ska se alls. det blir ju som en liten familj. ja herreguud alltså. förlåt. blir så fånig nu känner jag.

och det här med att det blir ett nytt år nu. känns faktiskt på många sätt som en pirrande och magkittlande nystart. det här året har ju fan varit som en kavalkad av förändring. ett drygt två och ett halvtårs förhållande tog slut, jag hyrde ut min lägenhet, jag sade upp mej från jobbet för att göra nåt så random som att dra iväg till italien för att läsa italienska, jag har för övrigt INGEN plan om vad som ska hända sedan eftersom mina idéer på plugg sträcker sej ungefär så långt som att "söka linjer jag vet att jag inte kommer in på bara för att prova och sedan börja på en linje jag kommer in på men inte riktigt vill gå." känns urabra dehär.

nejmen all cynicism och svart humor å sido - det känns urabra dehär. på ricko liksom. tack alla ni fina som funnits här och låtit mej pladdra på om mina världsliga problem. stort alltså.
ja. jag är ju inte så mycket för att outa känslor va. så jag låter det vara såhär. men ba så ni vet: i feel löööv 4 u.

jag ska fan åka till disneyland bara för att det kan se såhär ballt ut.