sista dagen á 2010

nu kör vi, såattsäga. nu tar det slut vare sej man vill det eller inte. jag har varit ganska oengagerad i årets nyårsbestyr. men det känns som att det blir en fin kväll dehär. middag och festligheter hos victoria. jag har varit oengagerad i nyårsklädseln också, men jag har dragit på mej den guldiga koft/klänningen som jag och mama köpte när jag jobbade på topshop i london för tre år sen. det får duga. vi hörs nästa år.

29 december 2010

känner mej högtidligt nostalgisk ikväll. det är två dagar kvar på året och imorgon är min absolut sista dag på jobbet. allafall i sin nuvarande form liksom. möjligtvis kommer jag väl tillbaka som vikarie nångång men. det är ju åtminstone ett halvår dit.

det känns inte som att det har gått två och ett halvt år sedan jag satte min fot på den där stugan för första gången. och det känns verkligen inte som att det är samma ställe som det är idag. det känns jättekonstigt att tänka på att du, johanna, har jobbat där. fastän du liksom var där redan innan jag kom dit. det känns skitkonstigt att alla andra (ja, vänta lite nu här: alla andra förutom jag, M och till slut även A som går på mammisledighet. vilket representerar ca. 40% av styrkan. men HUR SOM HAVER.) liksom ba ska FORTSÄTTA och att alla barna ba kommer fortsätta att trilla in och liksom... fortsätta att leva. utan MEJ! håå. det är bara skitkonstigt. jag var ursäker på att jag fan inte skulle sakna några av dom där snorisungarna. men gud. det känns lite i magen nu. speciellt konstigt är det ju att man har spenderat större delen av sin vakna tid med alla dom här människorna som man helt plötsligt istället inte ska se alls. det blir ju som en liten familj. ja herreguud alltså. förlåt. blir så fånig nu känner jag.

och det här med att det blir ett nytt år nu. känns faktiskt på många sätt som en pirrande och magkittlande nystart. det här året har ju fan varit som en kavalkad av förändring. ett drygt två och ett halvtårs förhållande tog slut, jag hyrde ut min lägenhet, jag sade upp mej från jobbet för att göra nåt så random som att dra iväg till italien för att läsa italienska, jag har för övrigt INGEN plan om vad som ska hända sedan eftersom mina idéer på plugg sträcker sej ungefär så långt som att "söka linjer jag vet att jag inte kommer in på bara för att prova och sedan börja på en linje jag kommer in på men inte riktigt vill gå." känns urabra dehär.

nejmen all cynicism och svart humor å sido - det känns urabra dehär. på ricko liksom. tack alla ni fina som funnits här och låtit mej pladdra på om mina världsliga problem. stort alltså.
ja. jag är ju inte så mycket för att outa känslor va. så jag låter det vara såhär. men ba så ni vet: i feel löööv 4 u.

jag ska fan åka till disneyland bara för att det kan se såhär ballt ut.

27 december 2010

idag, första dagen på jourförskolan, var det 30 barn anmälda. NIO kom. ja. nio. vi var 13 pedagoger. det var som ett skämt! 6 stycken gick iväg till sina respektive stugor för att städa och fixa. 


CSN-stålarna kom idag. lite drygt 108.000. kändes fan lite läskigt att få hela klumpen ba sådär. men nu är det under kontroll. har betalat fakturorna och satt över resten på det gamla möhippekontot som jag käckt döpt om till CSN. *smart*


jag har för mej diverse läskiga saker. en av dom sakerna kan det hända att jag berättar om. den andra. no way.

25 december 2010

urafin julafton har passerat! bra på alla sätt och vis. jag fick faktiskt allt jag önskade mig som hade med italien att göra + lite till. på måndag ska jag casha in på mina presentkort, köpa undisar och lägga tråkiga och dyra men nödvändiga pengar på jävla p-piller. känns surt varje gång alltså. meeen men. linser också. skittråkigt att köpa även det. 


jag har nästan stickat färdigt min första bebis-socka. den är skitgulli. så himla liten liksom. 


och på måndag ska jag jobba med typ 8 andra främlingar på mitt jobb som kommer att stå där med sina granskande ögon och döma allt arbete jag lagt ner på den där stugan. samt deras barn. samt 11 av "mina egna". uhuga! 


nu ska jag sätta mej och käka jalapeño-nötter som jag fått av min supersöta kusin, och titta på tv med bror. hej!

lucia. min nya hatdag.

alltså. jag är fan ÄRRAD av den här eftermiddagen. det är fullständigt vansinnigt att ha ett luciafirande där det innebär att vi måste kränga på 13 småbarn ytterkläder + luciakläder på och sedan få ut alla på nåt slags jävla led efter de 16 stora ungarna. med facit i hand då, förstås. jag förespråkade starkt att vi skulle ha det tillsammans, men fyyyfan vad jag skulle få smaka på det. det här är antagligen den värsta arbetsdagen i mitt liv. möjligtvis ett undantag. sedan gjordes inte saken bättre av att en unge stod och fullkomligt gallskrek under hela påklädningsprocessen på sin morsa, för att hon fan skulle vara lucia och inte nån jävla pepparkaksgumma. lätt att fixa det liksom. det är ju inte som att vi har låne-luciakläder. det var fullbordat kaos helt enkelt, med förväntansfulla föräldrar och släktingar utanför dörren. ingen som inte har upplevt detta irl kan riktigt förstå vad jag pratar om, så jag vet inte riktigt varför jag ens försöker förklara. 


äh. jag vill ju bara att nån ska tycka synd om mej. och då har jag liksom en polare som ligger på BB och antagligen kvider av smärtorna av en igångsatt förlossning. *typiskt bra människa jag är*


godnatt. nu däckar jag.

äntligen.

hurra! jag kan sticka sockor! och va FORT det går hörni. johanni och alex. fan vad era ungar ska få raggisar nu. heja mej!


ja, om det inte märks av ovanstående mening har jag alltså blivit en fulländad tant. jag sitter hemma och stickar på en lördag. hela dagen. man kan säga att jag behöver ett miljöombyte. klickade mej fram till en amerikansk tjejs blogg som bloggade om sin tremånadersvistelse i florens, studerandes vid skolan jag ska plugga vid. lite mycket målande historier om miljön och kulturen och konsten kanske, jag hade hoppats på lite mer om själva skolan och typ. LIVET. där. men nja, hon var mest för att filosofera om vilken ny människa hon hade blivit där borta. och alltså. inte för att jag inte skulle vara up for lite life-altering upplevelser liksom, men ja. inte riktigt vad jag var ute efter.


hur som. imorgon ska jag och pappa tjacka gran! den ska vara så jävla fin. jag hatar fula granar. värsta jag vet. typ. eller nej, inte värsta. men fula granar = epic fail. 


godnatt!

jag HATAR blogspot

varför i hela jävla helvetet BLIR DET TVÅ HOPP NER NÄR JAG BARA GÖR ETT. JAG BLIR GALEN PÅ DEN HÄR IMBECILLA SKITEN. VARFÖR KAN NI INTE FIXA DET ERA VÄRDELÖSA PROGRAMMERARE. 

mina fördomar slog mej på snoken

idag gick jag och hämtade mina nya brillor på tobakshandeln i våris. jag har hämtat paket där förut men idag hände något speciellt.


jag lämnade in avin, och en lite yngre kille än han som hjälpe mej lutar sej lite diskret över för att titta på skärmen. när han verkar se mitt namn säger han "carpelan... har du nån sådära... koppling till Bo Carpelan?"


insert haka till golvet here. ingen jag någonsin träffar, i princip, har en aning om vem Bo Carpelan är. och om de har det, så är det för att de är poesi och litteraturintresserade, i övre medelåldern, intellektuella akademiker. som matteläraren på komvux ungefär, som undrade om jag var släkt med "en av finlands humanister, författare och poet". den här killen var en max 25-årig invandrarkille. redan här började jag alltså skämmas för mina fördomar.


jag förklarade hur som helst hur det låg till och han började berätta om att han för jättemånga år sedan skrev om Bo Carpelan och hans verk i skolan.


"men.. det har kommit någon annan som också heter Carpelan här!"
"joo Cecilia, det är min mamma"
"aa. alltså så roligt vetdu, jag skrev om honom för jättemånga år sedan och så dyker ni upp här, nu!"


och det var, sannerligen, roligt. jag blev alldeles lycklig nästan. och så fullkomligt förstummad av själva händelsen i sej. jag klappa nästan till mej själv när jag gick därifrån.

Bo (eller Bobi som mormor kallar honom) är alltså min morfars bror. jag kan inte påstå att vi har haft någon nära relation överhuvudtaget men självfallet har vi setts över årens lopp. 

6 december 2010

jag fullkomligt älskar lena andersson på DN. hon skriver så rysligt knivskapt, så fullkomligt  hämtat ur min skalle och så fantastiskt roligt på en och samma gång. dessutom är hon precis som jag en slagkämpe för monarkins avveckling. här är några av mina favoriter:

senaste - "kung och kärnfamilj"

"FAQ om valet"

"total kärlek" angående vickan och daniels bröllp

när jag läser lena anderssons ledare eller debattsidor så känns det så himla ofta som om någon för första gången satt ord på mina exakta tankar, som jag själv inte alltid lyckas med. det är så fruktansvärt tillfredsställande.

5 december 2010

det känns lite som att jag sakta men säkert håller på att förvandlas till en möglig gammal bitterfitta. jag hatar hur jag är. jag hatar hur jag fräser åt mamma. jag hatar att det är 2 och en halv vecka kvar på jobbet tills det börjar lugna ner sig för julkul. det är ingenting men ändå känns det helt oändligt. jag känner mej som ett litet alienerat freak som alla bara försöker hålla sej undan.

självömkan

idag tycker jag sådär förfärligt synd om mej själv. och då har jag märkt att jag har på senare dar börjat tröstäta. tur är väl iallafall att jag inte får i mej så mycket innan jag känner mej mätt. 

jag är liksom sådär förkyld så att det ändå suger ganska mycket att jobba, men inte tillräckligt för att man ska va hemma. jag längtar så mycket till florens att jag håller på att spricka!

roligt idag:

unge: (apropå att A på jobbet berättade att hon är gravid) min mamma har klippt av sina slangar i magen! hon säger att det är alldeles lagom med två barn!

julbloggi!

med anledning av att julen råkat infinna sej så blir det en julbloggi framöver. alla som känner mej vet att jag är en julfantast. låt det väl smaka. och trevlig första advent. heja heja

28 november 2010

hehe. råkade skriva fel när jag skulle skriva in adressen till blogspot. blogspit. asbra ju.

nu har jag beställt nya glajjor: 

det blev dom här. de helsvarta såg man rätt mysko ut i. 

så jag väntar ivrigt. så idag har faktiskt varit en trevlig dag hittills, har beställt dom och nu så ska jag tona håret. behövs fan lite uppfräschning på hårsidan. och idag så ska faktiskt johannas bebis åka ut. det har jag tippat iallafall. BF brukar vara ett säkert kort att satsa på i min mening. *HÅLLER TUMMARNA STENHÅRT* kom igen nu bebisen. det väntar en fin kofta på dej. (och en fin mamma o pappa)

hejdå

27 november 2010

jag hatar när det är sådär att man tycker att nåt är jättesnyggt och så provar man och så var det inte lika snyggt på men liksom tillräckligt och så köper man iallafall. det blir sällan bra.

idag vet jag inte riktigt hur jag gjorde av med en tusing på inget riktigt konkret. lite småfläng hit och dit som ba added up liksom. 

jag hatar det här med att det känns som att jag inte har något liv längre bara för att jag inte orkar ta mej för någonting. ikväll skulle jag förvisso ha drinkat med annika om det inte hade varit så att hon blev tvungen att barnvakta, men liksom. nu när det inte blev av så var det inte som att jag aktivt ville hitta på nåt annat. pallar inte liksom. plus ingen riktig lust. samtidigt som jag kan bli uberledsen för att det ibland känns som att jag verkligen vill göra nåt men ingen att göra det med. hej här är jag helt naken på internet liksom, men ehh. ingen idé att låtsas känns det som. 

ikväll blir det då helkväll med kidsen och örebroarna. istället.

26 noveber 2010

idag när N på jobbet frågade vilket datum det var, och jag sådär chockartat över att hon inte visste att det var den tjugosjätte för att det är löning idag, så sa hon varpå jag påpekade detta faktum "m-m. inte löning. skadestånd". det var nog det hårdaste huvudet på spiken jag varit med om. kände mej hemma direkt.

ikväll kom örebroarna till stan. emma är värsting-gravido och fick en ninjakick av ungen när vi satt i soffan satt hon flög åt sidan. skitkul ju. efter middan gick utröstningen av idol på fyran. ett fett fuck you till alla som inte röstade på linnea alltså. där fanns det faktiskt för första gången en riktig artist i ett program som idol. men nä. då är hon för knäpp. aldrig mer idol. seriöst, den där "åå jag är såhär svår och svart runt ögona och tittar mej omkring med mina ledsna hundögon och bär mitt fula låtsasrakblad runt halsen som en påminnelse av min svarta själ. jag är så jävla ball. peace. love. rakbladssång. love. jag var halv innan jag träffade dej" jay. uähäähähähä kräks.

men värsting-grejen då: jag vann metrogo auktion igår! presentkort på glajjor för 1.500 spänn. 750 fick jag punga ut! fatta! apbra ju. det var reservationspriset också, så billigare än så hade inte gått. 

hej!

och johanna:

om du tyckte att mcd-bilden var hemsk, så kan du kolla in den här. 3 månader, 19 kilo och så jävla lack på livet. jag förstår honom.

homesick

just nu... hatar jag livet. hatar. det går säkert över snart. delvis. men just i denna stund. rent och skärt hat. jag hatar så intensivt att jag blir helt handlingsförlamad. ingenting är bra. just nu. 

det var allt.

marble arch, edgware road

guud. den satt hårt inne. har verkligen gått och tänkt satt det knakar i försöken att komma på vad stället där alla svenskar i london bodde. eller alltså, inte alla men de flesta. hitta. äntligen.

allafall. inatt var miro och jag och såg harry. hon slutade inte jobbar förrän vid halv tio, så det blev midnattsbio på rigoletto. guud vad extra sugit det kommer bli att gå upp på måndag morgon när jag vart uppe såhära sent. note to self: turning into tant.

men när jag hoppade in i en taxi för att åka hem (en konstig grej taxi-chaffisen gjorde: skruva upp volymen märkbart när en låt som gick "fuuuck yoooouuu!" började.) från stureplanshålan jag befann mej i, så slog det mej som det gör ganska ofta. jag känner mej typ som en jäkla utomjording bland alla dessa fashion party party people som står där i rökrutorna och ser så jävla skrämmande snygga ut. och så börjar jag typ... SKÄMMAS? wtf?! men liksom. där hasar jag omkring i mjukisbrallor, ett nylle som närmast kan jämföras med frankenstein och en mössa som får mej att se skallig ut. och så dom. kontrast. men det sjuka är den där missanpassade skammen. vadfan är det jag skäms över egentligen? att jag är där och är ful? bredvid alla dessa utomjordiskt heta människorna? helt sjukt ju. men sant. och jag undrar varför.

 

herregud jag döör på den här bilden.

allafall. pratade med miro om min ansikts... situation. jag har kommit fram till att det mest troliga är att det beror på stress. att jag hatar mitt jobb och vantrivs varje dag. hon frågade appropå det om jag "typ har fått mjäll eller så". och det har jag! aldrig haft mjäll i hela mitt liv men för några månader sedan började det snöa från skallen. skitskumt. men det kan tydligen bli så av att man hatar sin tillvaro. dessutom har jag och miro i princip samma hud, vi har till exempel samma freakiga näsborrevecks-rodnad. och hon får tydligen precis samma utbrott vid hak-partiet som jag har haft nu i flera veckor vid stress. så. jag hoppas på en recess när jag får sluta och åka till florens och kanske får ha en trevlig tillvaro igen.

godnatt!

last dance

åå. alltså. alla som inte sett L word redan måste faktiskt göra det. jag förstår faktiskt inte vad det var som tog mej sån tid. grina grina. älska.

ja just ja, jag glömde att jag inte längre är bjuden

men jag är inte bitter. harry är ändå bara för losers.

hej feber.

ja, nu är den här. det är inte mycket, men.. all feber är mycket för att va mej. känns wierd.

south east north

ännu en förfärlig jobbvecka har nått sitt slut. idag på eftermiddagen på jobbet hade både jag (eller ok, nästan jag) och L feber. härligt. jag får aldrig feber. alltså på ricko typ aldrig. min normaltemp är 36,6 och idag hade jag 37,6. det högsta jag har haft i feberväg på... 6? år är 37,7. och dessförinnan var det fler år än jag kan minnas. jag får helt enkelt inte feber. däremot går jag runt och svettas när andra fryser. på allvar. varje dag.

dessutom är mina fötter alltid iskalla. och det påminde mej ikväll om att jag inte längre har någon sådär som kan värma upp dom med sin blotta närvaro. inte för att jag ångrar uppbrottet eller så, men det tar ett tag att vänja sej vid att vara ensam så mycket mer.

och jag har fått medicin mot mina... privata problem som gör att jag blir så jävla dåsig och slö i hela kroppen. framförallt pallet. och eh, eftersom jag har fått en ASK av tabletter av läkaren och inga instruktioner om hur länge detta ska pågå så blir jag lite orolig.

just nu håller jag på att sticka så aggressivt att jag har ådragit mej ett hål i tummen. gör så jeeeedra ont alltså. ajje.

tjena bloggen

idag har varit en ganska.. intetsägande dag. jag har varit uppe på storbarn då A + N är sjukisar. det har varit cool för mej, ett helvete där nere. jag och L har samtalat ikväll och kommit fram till att vi nu kommer att rikta in oss enbart på att se till att alla inblandade får en så bra dag som möjligt. inte hålla på med pressen om att arbeta efter allt vad arbetsplaner och pedagogisk verksamhet heter med den enda läraren på avdelningen borta 3 dagar i veckan. och en av de två dagarna hon är där är det planering avdelningsvis hela förmiddagen. och en av dessa dagar har hon själv 1 timmes planering. nej. helvete heller. det är detta som har fått mej att må illa varje morgon när jag vaknar. inte mer hets och klump i magen nej. jag blir till och med lite arg. jag får fan inte lön för detta. jag har inte ens utbildning för allt detta som läggs på mej och förväntas av mej. så dom kan ju fetglömma att jag tänker gå runt och ha ångest i mitt privatliv för att chefen tog ett jävligt kasst beslut angående detta. uäk. kräks.

jag är så trött, för gissa vad jag gjorde inatt, JO JUST DET, JAG VAKENDRÖMDE OM JOBBET. godnatt.

kräk i halsen

de två senaste kvällarna här nu har jag fått såndär pang-bom ångest. från ingenstans. för absolut ingenting. den ba är. och den är skitjobbig. den är dessutom så jävla knepig... jag som är en hejare på att få ångest över att jag har ångest snurrar lätt in mej i en sjuhelvetes ångest-spiral. allafall. ångest. jobbigt.

jag har också fått en finne bakom örat. den gör jätteont. jag har förresten finnar över hela jädra nyllet numera. jag trodde att det bara var en fas för att jag typ var så slarvig med att ta p-pillrena i tid, men alltså. den här "fasen" har fan varat i ett halvår nu. och det är fruktansvärt irriterande. kan det vara för att jag i ett halvår gått och hatat mitt jobb? kanske. jag hoppas på det. det slog mej idag igen, när jag blev tvungen att med en av ungarnas spadar skyffla bort två skitstora frusna bajskorvar ur sandlådan, hur otroligt trött jag är på mitt liv på jobbet. alltså det känner inga gränser. när det är fredag kan jag bara tänka på att det snart är måndag igen och hur jävla överjävligt det kommer att kännas då. ibland vill jag grina och bete mej som en unge själv och springa därifrån. men hur skulle det se ut?

han påstår att det blir så mycket bättre om vi är tillsammans. jag måste säga att han i många avseenden har rätt.

i got 99 donors cause a bitch ATE ONE

åh gud. dör fortfarande på det. skrattade så jag skrek.

igår så vart det liksom allsång hos vickan, eftersom hon innehar en fet flygel. hannah stod för underhållningen, som oftast. victoria bor faktiskt precis där min bästis i låg & mellanstadiet bodde. jag gick dessutom på daglig basis förbi precis där på väg till och från skolan. har inte vart där sedan dess. freaky! men allafall. vi drack vin och skrattade. det var fint. sedan smällde jag i mej en faktiskt skitgod kebabtallrik på SOLGRILLEN. helt fantastiskt att man aldrig käkat där förut.

apropå att jag fick reda på att en av mina närmsta vänner sedan barnsben, relativt regelbundet, har käkat rå bacon... jag upprepar, RÅ. BACON. så återkom denna gamla goding in i mitt liv:



"she's gonna try and stop me.... but she can't run in those little high heels."

cykeltjyv: geee tillbaka den!

i veckan blev miros gamla orangea cykel snodd. ba för att jag råkade lämna den utanför jockes fönster på söder i över en vecka. men det fanns ju liksom lite transportsvårigheter va. idag kändes det därför extra jobbigt att ha cyklat till skäris och glömt nyckeln hemma. jag chansade. och vips! vilken tillit jag har för mänskligheten nu. 1 timme utanför skärholmens centrum, olåst. imponerad.

ikväll ska jag och hannah till lisa och dricka vin och sedan slira ut på stan. tror jag. det är planen iallafall. hannah vill att vi ska dricka southern comfort och lyssna på "all the single ladies". vi får väl se hur det blir med den saken.

svinkoppa, är det du?

det går svinkoppor på jobbet. eller ok. nu överdrev jag. en unge på min avdelning har fått svinkoppz, sedan dess har vi själva gått runt med kopp-ögon och själva diagnostiserat minst 3 till. säkert sant. nu allafall så poppade jag popcorn ikväll och jag veeet att jag hoppade till för att det stänkte sådär ont av oljan i kastrullen på min arm MEN den här blåsan är bara så himla STOR och kliar och har fått en massa mindre blåskompisar bredvid sej. huhuhu.

annars hare vart bra och så. såg på film med jocke igår. värsta aptrevligt och inte jobbigt alls. kändes som alltid med ändå inte. idag fikade jag med bästa nike efter jobbet och imorgon hoppas jag att hannih gör verklighet av piña colada fantasin. OM JAG INTE LIGGER HEMMA OCH DRUNKNAR I KOPPISAR DÅRÅ.....

blir lite sugen. *HEHEH*

möhippa med män?

jag blir så jävla trött på jävla magdalena ribbing. kan hon inte bara hålla käften nån gång? ja, traditionellt sett ska möhippan endast bestå av kvinnor som är vänner till bruden, men för helvete. TRADITIONELLT SETT ska bruden inte ha legat innan hon gifter sej heller, och traditionellt sett är det därför hon bär vitt på sin bröllopsdag. föreslår du för kvinnor att de är celibata fram till giftemålet också eller, maggis? föreslår du att en man och en kvinna "fullbordar äktenskapet" som det så äckligt heter, efter att de gift sej? usch. det är såna som magdalena ribbing som upprätthåller könsroller och könsstereotyper och gamla fåniga "traditioner" som enbart syftar till att just upprätthålla dessa.

men ok. nog med spyor på ett tag. lovar. igår fick jag höra nåt väldigt roligt av L på jobbet. det var nämligen så att jag hela eftermiddagen gick och klagade på att det luktade bajs överallt. alla blöjor var kollade och ingen var skyldig. när hon satt i sin bil på väg hem kände hon att det även där luktade bajs, och när hon sedan kom hem så ba: bajs på klänningen. så fresh är vårat jobb. har vi tjatat om arbetskläder? ja.

sen satt vi och pratade om biologiska orsaker till kroppsbehåring igår i personalrummet. en vetenskaplig diskussion som ändå håller sej till troliga förklaringar. tills köksan hoppar in i konversationen och ba "jaamen ni vet, det kan ju också vara så att om en gravid mamma blir skrämd av ett djur så får babyn sånt hår. min dotter vetni, blev skrämd av en gris. och ungen kom ut med vita grova hårstrån på bröstet! nästan som borst!" 



tänk på det nu J & A. be era män att snälla inte fisa utan förvarning. risken finns att era bebisar annars kommer ut och luktar prutt.


sedan blev jag även uppiggad av en påtänd göteborgare som gick och snackade för sej själv på tunnelbaneperrongen.

"visst kunde vi tro på gud. det gäller bara att hitta fanskapet först. även en fisk skulle kunna tro på gud. enda skillnaden är att Jag tappade bort fisken..."

det var all in all en ganska kul dag igår. och som grädden på moset fick jag idag veta att jag får löneförhöjning, men eftersom förhandlingarna pågått forever så får jag det retroaktivt ända från januaariii. då blir en fjuttig höjning på 650 kr ändå en fin boost när det ska handlas julklappar i slutet på nästa månad. nu ska jag käka popcorn och titta på L word.

appropå ingenting

alltså jag tycker att det är så förbannat jävla sorgligt att vi inte har kommit längre i sverige 2010 än att morsorna kommer till dagis med en unge utan vantar och ba "ja alltså... han har ju ett par vantar hemma, men liksom, dom är ju rosa och hans pappa blir ju vansinnig". vafan liksom? och en annan "ja den är ju jättefin men hehe, jag tror ju inte direkt att hans pappa skulle uppskatta om jag köpte en glittrig mössa hehehehe". 

jag blir inte ens arg längre. jag blir uppriktigt ledsen och man kan prata hur mycket man vill om att det inte är nåt fel med att det finns kvinnligt och manligt men för helvete. så länge det ena könet är nedvärderat och har en lägre ställning i allt vad samhället heter så tycker jag att det är varje individs jävla skyldighet att göra allt man kan för att jämna ut dom orättvisor som ändå i hög grad existerar. i hög grad i jämställda sverige. och då har vi ändå kommit "långt". låt det vara att man klär sin pojke i rosa för att sända signaler om att det är okej att se ut som man vill när ungen väl är stor nog att välja själv, och framförallt att det är okej att vara som man vill. för man kan tjata hur mycket man vill om att det där ju ändå bara handlar om yta, men faktum är att det är där man allra tidigast i någons liv talar om för den hur den bör vara. hur den bör bete sej och vilka krav den bör leva upp till. pojke eller flicka. blått eller rosa. vafan. till och med kvinno och mans-cancer har fått rosa och blått. hurra. 

ja. det var allafall dagens spya. 

you raaaise me uuup

nämen seriöst. jag vill tacka er, ni mina fina fantastiska vänner som ba får mej att känna mej alldeles varm i allt detta kalla. jag är inte så bra på att säga det men tro mej det gör skillnad. och miro micke mamma pappa conny. i love you.

hundvakt

jag önskar verkligen att jag kunde sluta känna mej så ledsen.

ooooooch grina

värdelöst.

jag hoppas att grey's aldrig aldrig aldrig tar slut

running up that hill

igår blev lite av en flopp från min sida. det visade sej att jag bara blev ledsen av att omge mej av folk jag inte känner (förutom bästa annika då). jag försökte ett tag och så men efter ett tag fick jag kasta in handduken och bege mej till där miro och micke var. det är helt sjukt vad bara närheten av familj kan göra med en. jag blev fullkomligt lugn av bara åsynen. 

när vi skulle åka hem gick jag och miro tillsammans en stund till ringvägen för att hiva varsin taxi. där råkade miro stoppa nån slags hobbybulle. vi hoppade först in tillsammans innan vi insåg att vi skulle till två helt olika platser. då föreslår hobby-chaffissen att jag kan åka med till hökis och sedan startar han inte taxametern förrän vi är vid gullmars igen. okej? okej. vi drar. på vägen börjar han snacka om att kvinnor i regel inte kan höger och vänster, för att miro inte riktigt var säker vid en korsning och nämner att hon har lite svårt med det där. (alla som känner familjen C vet att lokalsinnet helt enkelt har ramlat ur och är icke-existerande. även när det gäller att hitta hem till sej själv.) miro började givetvis driva med honom ganska direkt och det når sin spets när hon ska kliva ur

miro: men gud. hur är det nu då. vilken är höger.
han: det är den här som är höger. alltid höger.
miro: är det den jag äter med?
han: du kan alltid komma ihåg att det är den som du äter med som är höger.
miro: den jag äter med är höger. bra.

ja. herregud. nåt ännu skönare är att jag märker att när han startar taxametern vid gullmars så kostar det en krona i SEKUNDEN. jag tror att den till och med gick snabbare än så. när vi hade nått skäris var den uppe i 425 spänn och jag var så jävla sur och ba "du jag hoppar här." började knata med apförbannade steg, kramandes mobilen i fickan. jag går ju jävligt fort när jag är arg, men promenaden mellan skäris och våris klockan 2 på natten tog ändå typ 20 minuter. så jävla värdelöst. jag tänkte på alla svordomar jag skulle kräka ur mej idag på bloggen över den här skitmannen. nu är jag inte lika sugen.

nåt som var askul igår dock var ett spel på singstar som annika precis upptäckt tydligen. jag hade aldrig fram till igår ens spelat singstar (som f.ö. var störtskönt) men där fanns det gamla klassiska tennis-spelet. vintage-prylen där man ba rör två plankor upp och ner för att spela över bollen till andra sidan. enda skillnaden var att man var tvungen att high-pitcha rösten för att den skulle åka upp och tvärtom för att den skulle åka ner. herreguuud vad jag skrattade. föreställ er detta "iiiiiiiiiiiiiiiiiiiii" "mouuuuhhhh" "iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiioouuuuuhhhhhh" i en lite längre sekvens. rekommenderas varmt.

man kan lyssna på radion och göra andra saker samtidigt

helt sant. bra sagt, du gubbe på radion. om man säger såhär: moodet går upp och ner. igår grinade jag. idag mår jag ingenting. ska gå med på en halloween-fest ikväll och försöka bli lite glad. jag tänker inte klä ut mej. har köpt nån slags antik-hora-pryl man sätter på huvet, en sån där cabaré grej. kanske samma sak. dunno. enkelt uttryckt: ett band man sätter runt huvet med tranny-tillbehör. så! nu fattar alla. fjädrar och fejk-ädelstenar. mums.
käkade precis en ganska äcklig bulle. känns så onödigt. socker och fett och så var det inte ens njutbart. som när A käkade tre äckliga chocklad-praliner med pepparkakssmak i personalrummet. måste ju ha snask till kaffet liksom.



den här har jag med jämna mellanrum gått in och tittat på genom åren. påminnelse.

lipsill

jag bokade precis flygbiljett till italien. hur jag än försöker kan jag inte känna peppen. inte nu. såhär: jag känner mej ganska ledsen. personen jag fram till i onsdagskväll kände att jag hade allra närmast är inte det längre. ja, på grund av mej själv, men fortfarande. vill grina och prata och må bättre, men det går inte riktigt just nu. fixar liksom bara första biten. och det här med att sova själv.. och det här med att vara orsaken till att nån man har långt inne i hjärtat är ledsen. 

det här, suger.

dansa nu din jävul

jag började grina när jag insåg att man måste göra slut på FB också. då lättade jocke upp stämningen genom att föreslå att vi skulle göra det tillsammans, och fota det. så det gjorde vi. och skrattade. det var skönt.

jag distraherar mej.

kolla på dom här freaksen:

med den här skulle man ju allt vilja bulla upp med lite fredagsmys framför soffan.

 

ja, fejk-risken är hög. men det är ju aproligt om den är riktig och så är hennes två andra piercings helt asymmetriska.

gud. tänk att sova med den här. bli spetsad varannan gång han vänder sej om. ajje.

men vissa grejer är ju kul iallafall.

det är FÖR gulligt hur vakten börjar leka med.

rubriksättningen får lida.

det kan vara så att jag befinner mej i ett känslomässigt limbo. framtiden får visa vart landet ligger.

grinar lite mer.

ja, 12 minuter. men värt. så jävla värt.

csn. centrala skit-nämnden.

jag har fått beslut från csn om studiemedel nu. det ser väl bra ut men dom skulle ju kunna skriva så att man förstår. varför skriver dom till exempel först "du måste skicka in studieförsäkran inför andra och tredje utbetalningen också! skolan ska skriva under med!!" och sen ba "när får jag pengarna? jo, det brukar vara så att vi betalar ut hela summan inför varje terminsstart". JAHA. men andra och tredje utbetalningstillfället då? och varför skriver de något så retarderat som att jag ska gå till min bank och ba "hej hej! csn kommer att sätta in pengar på mitt konto här. bara satt ni vet!". ååååå jag förstår inte varför de måste göra det så svårt.

på fredag ska en del av jobbet ha halloween-party med kidsen. det fick mej att tänka på en besynnerlig händelse i mitt liv när jag var kanske 8-9 år gammal. jag gick alltså i lågstadiet. viktigt att säga är att jag faktiskt för det mesta var ett väldigt snällt barn. i alla fall i sociala sammanhang. jag minns att jag kände medlidande för alla stackare som blev retade eller mobbade och försökte ta avstånd, hur jag systematiskt försökte leka med tjejen som ingen ville leka med (fastän jag tyckte att det var skittråkigt att leka "hoppande kaniner" i soffan på fritids, ungen var wierd) och hur jag snällt och lydigt inte skrattade eller fnissade åt en enda kompis i klassen när de tvingades läsa högt inför alla andra och stakade sej. min moral var hög, så att säga. detta säger jag inte för att skryta. jag minns bara att det helt enkelt låg till så för mej. det kan jag känna att det fortfarande gör. det värsta jag vet är att se någon bli illa behandlad av någon annan, helst inför andra. jag började exempelvis nästan gråta idag på väg till jobbet när en gammal farbror försökte knäppa sin jacka, men inte kunde för att hans händer skakade så mycket. och jag vågade inte erbjuda min hjälp trots att det var min första tanke, för att hans händer såg ut som att de hade blivit angripna av mögel. då kände jag mej hemsk.

allafall. sidospår. halloween-festen fick mej att tänka på ett tillfälle när jag och min bästa kompis och granne, lekte hemma hos mej en lördag. vi var som sagt i 8-9 års åldern och helt plötsligt ringer det på dörren. utanför står en annan tjej i klassen, klädd i rosa pyjamas och med ett upprymt, glatt ansiktsuttryck.

hon: hej!
jag: (en smula förvånad) hej...?
hon: är det mycket folk här?
jag: eh... nej, linnea är här, men ingen annan.
hon: jaha, jag trodde att jag var först!
jag: vadå först?
hon: men... pyjamaspartyt...? det var väl idag?

hon hade dykt upp för mitt pyjamasparty nästa helg, där och då. alltså. det gör ont i min mage att säga det, men... vi skrattade så att vi kiknade. jag ropade på både linnea och min mamma och berättade genom flämtningarna att hon trodde att pyjamaspartyt var idag! och vi skrattade. och skrattade. jag och linnea alltså. min mamma tittade på oss som om vore vi djur. tjejen i vår klass börjar gråta och ringer hem till sin mamma. min mamma försöker trösta henne så länge. 

jag börjar nästan grina själv här känner jag, men prylen är att jag verkligen inte var ett elakt barn. jag var inte det. jag lovar. det var bara så... oundvikligt att inte skratta. i vuxen ålder gör man inte det för att man har en (förhoppningsvis) väl utvecklad känsla för empati och kan tänka sej in i situationen själv. (trots att man kanske inte så ofta går på pyjamaspartyn i vuxen ålder). men där och då, fanns bara vår klasskompis. utanför min dörr. på fel dag. ...i pyjamas.

åh herregud. kanske inte så konstigt att jag har en fobi för att göra bort mej eller bli dömd. universums paradoxala hämnd. väldigt utdragen och dimensionerad hämnd måste jag säga...

bilden är från filmen "Halloween 20 år senare" och jag hade på ricko mardrömmar om det här nyllet i typ 2 år.

lalilaliilaaa

åååå föräldramötet gick så-jävla-bra! apbra gick det. igårkväll hade jag sån ångest över hela grejen att jag knappt kunde sova. trodde jag skulle dö. (nästan) var nära att kräkas. idag ungefär 20 minuter innan mötet började kände jag bokstavligt talat hur golvet började gunga under mina fötter. kändes som att vara på en båt i fullfjädrad storm. helt sicko. men jag tog mej i kragen och snackade i ultrarapid genom de två första sidorna på presentationen. kändes som om jag hade myror i hela kroppen och hjärtat slog så hårt att jag trodde att bröstkorgen skulle spricka. denna skräck att tala inför folk har minst sagt kommit att bli en fobi. asjobbigt. framförallt när det faktiskt till största del går över när jag har varit igång ett tag. senare in på kvällen var jag kolugn. det är mera där i början, när stämningen inte är så uppsluppen än. när alla ba stirrar och håller käften och ALLT. FOKUS. ligger på mej. huäää.

men hur som helst. jag trippade iväg på små moln efteråt. alla är hur nöjda som helst, det var hög närvaro bland föräldrarna och de synpunkter som kom fram handlade om småsaker, samt att de ville ha tillbaka några smågrejer vi hade rutin på förut. så jävla skönt. jag kunde verkligen pusta ut. jag hade någon slags mardrömsbild om att man skulle stå där helt naken och ba "snälla säg vad det är för fel på oss" och dom ba pepprade på med massa ångest-laddade påhopp om det ena och det andra. jag fann ju aldrig detta särskilt sannolikt, men det var ändå det som gnagde när jag låg här med min ångest. jag kan ju så ofta fundera på om jag gör rätt eller fel. känns som att det vore den ultimata ångesten att få höra av föräldrarna att man är dålig. fy vad hemskt liksom. 

nu måste jag sova. jobbat sen kl. 7. 

grinar lite.

till det här. så fruktansvärt nedrigt. jag vill ba springa hemifrån och ge honom en fet kram. migrationsverket, ni borde skämmas.

bäääähh...

jaha. var inte idag dagen från dunder-rumpa-dagarna så vet jag inte vad den var. helvetisk iallafall. fotografering på morgonen vilket innebar en förmiddag där vi inte var ute alls. = hysteriska barn, trötta pedagoger. vilket i min mening betydde att jag bara blev fruktansvärt opedagogisk. vilket ju aldrig känns särskilt bra. dessutom har de största barnen, som jag har vid mitt bord, kommit in i världens jobbigaste jävla göra-mej-vansinning-på-bästa-roligaste-sätt-fas. de spottar på bordet, de låter som en armé av orangutanger trots att jag säger att vi inte skriker vid bordet, de far och flänger på stolarna och spiller ut all mjölk till följd, de plaskar med mackan i mjölken OCH SÅ VIDARE. herregud. jag blir vansinnig. och när jag blir vansinnig höjer jag oftast rösten (läs: höjer rösten, ordagrant, jag skriker inte) och ryter stopp eller att det räcker. och så får jag dåligt samvete. och som om detta inte vore illa nog försvann L vid halv tre för att ha ett föräldrasamtal. vilket beydde att jag och M blev själva med 12 ungar som bajsade, bajsade, kissade på sej under alla ytterkläder, bajsade, bajsade och bajsade lite till.

så, ja. det var lite kämpigt, kan man säga. 

igår lyssnade jag på en dokumentär på sr.se om Knutbydramat. sjukt underhållande. nästan lite isande otäckt i perioder. det var så mycket jag inte fattade när det där pågick. jag var ju liksom fullt upptagen med att raka av mej ögonbrynen. men iaf, rekommenderas:

scrolla ner lite på sidan, till "knutbydramat", andra dok. i listan.

no joke.

åh he-re-gud vilken jobbig dröm jag hade inatt. kanske det jobbigaste jag haft i mitt liv. jag drömde att vi i familjen hade fått reda på att mormor hade någonslags tortyrkammare hemma hos sej. där hon fångade in random folk och torterade till döds. de dog liksom en långsam, plågsam död. bara det att hon liksom inte riktigt förstod det själv. en kväll i drömmen insåg jag att herregud, vi kan ju inte alla bara veta om det här, vi måste ju förfan ringa polisen! jag hade precis fått höra av mamma att mormor sagt nåt i stil med "ja, det är nu en kvinna här som nog dör snart". (alltså, haja ångest-nivån i den här drömmen). så jag ringde 112. här började nästa mardröm.

jag försökte alltså berätta för larmcentralen om att min mormor torterar folk till döds. vet ni vad dom svarade? "mm. visst. är du inte helt rätt i huvet eller?" så jag grät och skrek och ba "MEN HON MÖRDAR FOLK OK, KVINNAN LEVER FORTFARANDE SKICKA DIT NÅN NUUU" dom ba "nänänä. lägg av nu."

så fruktansvärt att jag höll på att smälla av. sedan var vi plötsligt hos mormor i drömmen. och här inträffar det som gör den här drömmen till den jobbigaste i kvinnominne. jag hittar ett barnlik i garderoben. ETT. BARN. LIK. herreguuud vad jag freakade ur. skrek och skrek och skrek och skrek. ringde larmcentralen igen. där har mannen som svarar ett papper framför sej med allt jag tidigare ringt och sagt och ba "aa nä, med tanke på vad du tidigare sagt så funkar inte det här så bra." "MEN JAG HAR HITTAT ETT LIK FÖRFANIHELVETE" "äe, men du, nu får du lägga av. är det inte illa nog att du ringer och ljuger. sluta nu". då drar jag till med att jag tänker gå till alla stora nyhetstidningar i sverige och berätta om denna skandal. sedan slänger jag på luren och ungefär där vaknar jag. 

mm. jag har några teorier. dels: jag har oroat brallan av mej över att mormor faktiskt ska bli så förvirrad att hon börjar göra helt knäppa grejer. ok, inget i DEN HÄR storleksordningen, men typ, göra sej själv illa eller så. men drömmar tenderar ju att... överdriva. och det där med att larmcentralen ignorerade mej är helt enkelt ångestdrömmen om att jag måste slå 112 men strular till det varje gång, fast i annan skepnad. jag kan nu slå numret och komma fram, men väl framme skiter det sej iallafall. 

håhåjaja. ni kan ju haja att känslan satt kvar när jag vaknade. huuuue.

jävligt brudigt va.

ja. nu serrni. nu blir det brudblogga av. 

närå. har bara spejsat till det lite. har insett att jag är en jävla sucker för blommigt. vi får väl se hur länge jag orkar ha det såhär.

pengar, brudar, pengar igen

ett litet skämt sådär. men skämtåsido. jag låg här och tänkte på snygga brudar. eller snarare vilka kvinnor jag tycker är allra vackrast. och vilka snubbar jag isåfall tycker är vackrast. som jag känner till, då. jag har insett att jag ofta tycker att kvinnor är vackra när de är naturliga och har något som gör att de nästan ser lite konstiga ut. fast på ett snyggt sätt. eller ja, det blir snyggt i mina ögon. oftast tycker jag att sånahär sockersöta eller slisksnygga människor oftast framkallar nånslags cute-overload, i en icke-positiv bemärkelse. det blir för mycket av det goda, helt enkelt. sen är jag svag för fräknar. och snubbarna... mörkhåriga, ett jävla pirr-i-magen leende och gärna en rejäl kalufs. och stora, ådriga händer. (!) det här är pure attraktion. och jag kom fram till en liten lista. presenting: 

kvinna på plats nr. 5:

kristen stewart. jag tyckte inte riktigt att hon var så jävla snygg där i början när hon började dyka upp i samband med twilight, men man, i see it now.

man på plats nr. 5:

adam brody. jag var typ kär i honom när O.C gick. 

kvinna på plats nr. 4:

maggie gyllenhaal.

man på plats nr. 4:

johnny depp. nam nam.

kvinna på plats nr. 3:

beyonce knowles. SASHA FIERCE! 

man på plats nr. 3:

pharrell williams. verkar inte vara klok, men nu var det ju inte det vi gick på va.

kvinna på plats nr. 2:

katherine moenning. skulle för övrigt inte banga på nån i the L-word. så jävla hotta hela högen.

man på plats nr. 2:

robert pattinson. förstås. varför i helvete skulle han inte vara med på en sånhär lista.

kvinna på plats nr. 1:

chloé sevigny. så-jävla-snygg. och hott.

man på plats nr. 1:

aaron rose. i den rutiga skjortan. skulle inte banga.

okej. nu tycker ju jag att hundramiljoner till är apsnygga, men dessa var de jag kom på. vilka tycker ni är snyggast i världen? vet inte riktigt vem jag ställer frågan till. tror inte riktigt att nån läser min blogg.

det sket sej.

ja, så var det gjort. jag hoppade av kursen. känns som ett oerhört rationellt och behövligt beslut. seriöst. jag hade inga förkunskaper av linjära funktioner. då är man ganska körd när det kommer till matte c. visst, jag satte mej och försökte repetera linjära funktioner, men det blir inte mycket av repetition när man inte kunde det från början. det blir snarare att lära sej nåt helt nytt, (läs: studera in ett helt kapitel á 59 sidor, utan hjälp) och dessutom ha tid att göra monsterläxorna från lektionerna och fatta det nya där. nej. jag tänker att efter italien kan jag läsa b-kursen på nytt och sedan försöka mej på c-kursen. gör lite volter just nu med all min nyfunna tid jag plötsligt fick över.

känner mej ensam.

jaha och när händer det här liksom.

asså. det är fotografering på jobbet på måndag. och serri, jag är inte den som ba "måste va skitsnygg!!!" men liksom... jag har fått en skitstor, röd, glänsande finne MITT på snoktippen. på ricko! helt sjukt. och grejen är att klämmer jag den nu så finns det ingen chans att jag ser normal ut till på måndag ändå. känns helt värdo. "titta, lilla RUDOLF var med på erat dagiskort från 2010 ungar!"

nu börjar min störtsköna lördag som kommer att bestå av matteplugg. går det åt helvete nu blir jag så jävla sur.

Här sitter jag som en hemlös

här sitter jag utanför jockes port utan nycklar. inte första gången. hoppas att någon kommer snart. börjar bli lite kallt. och en råta kom. en RÅTA! :'(

hej kom och hjälp mej.

hej jag heter x och jag är en idiot. VARFÖR i helvete kan jag inte förstå det här? 

ja. jag fattar att y = kx - m. och JA, jag fattar i teorin att k är riktningskoefficienten och att m är det konstanta värdet. varför i helvete är det då omöjligt att lösa denna uppgift på rätt sätt? 

en rät linje med rikningskoefficienten -2 (ja, jag fattar att det betyder att den är snett lutande nedåt åt höger. har till och med förstått att det innebär att man bör gå 1 steg åt höger och två steg nedåt för att det ska stämma deltaY/deltaX) går genom punkten (1,5). varför har ingen jävel förtydligat vilket som är x-axel och y-axel här? hursomhelst. antar att 1 är x-axeln och 5 är y-axeln. ange koordinaterna för tre punkter till som ligger på linjen. 

jag upprepar. det GÅR inte. jag får bara jävla skitfel.  och med 4 dagar kvar till läx-genomgången (varav 2 dagar jag inte kan plugga) och ingenting gjort på läxan för att jag fått ägna mej åt MATTE B, sitter jag här och grinar istället för att kunna lösa den jävla horuppgiften.

ambitions

idag var jag på räknestuga med trevliga Frida från kursen. det var på norra real, som jag tyckte var superfreaky för den skolan är verkligen en exakt kopia av södra latin. både utvändigt och invändigt. när jag gick runt där inne så ba "ååå va skönt att jag är på söder nu. nära hem till jocke!" så kom jag ut och ba "nä. är ju vid odenplan ja." alla fall. på mattestugan fick vi hjälp av en nyexad student från norra real som tydligen gick ut med alla MVG'n. kändes... lite hårt.

blev tvungen att ställa in teaterbesöket med syskon i helgen för den här jävla matten. min tillvaro är faktiskt helt sjuk just nu. kom på mej själv tidigare idag med att sitta och längta efter att bara få ligga i soffan efter jobbet och titta på tv-program jag egentligen inte finner underhållande. kändes som en liten nostalgitripp. helt sjukt ju. jag har läst den här kursen i TVÅ OCH EN HALV VECKA. redan känns den som mitt enda liv. kul.

jag får ont på en punkt i ryggen, mellan vänster skulderblad och en nackkota lite längre ned, när jag sitter såhär som jag sitter. (som en hösäck). även detta är något som kommer tillbaka för att bita mej i rumpan. min quasimodo-hållning. grattis till mej!

men å. detta är iallafall ett glädjemoment:

det är ingenting för mej

ja. idag kom det. linjära funktioner. kapitlet i matte b som jag systematiskt sket i att lära mej i skolan för att jag tyckte att det var för krångligt. its back to bite me in my rövhål kan jag säga. så, utöver den milslånga läxan till på måndag måste jag dessutom läsa in ett helt kapitel från b kursen. kul helg.
och vad är egentligen grejen med skoltoaletter? finns det nån form av regel som säger att de MÅSTE vara råskabbiga? den ena har bara blött toapapper och ingen tvål och i den andra ligger en ospolad bajskorv. ja men man blir ju så himla suuugen alltså.

en morsa bad mej i eftermiddags att lukta på hennes unges kissiga galonkläder, för att "de inte alls luktar!". så himla gosigt. detta efter eftermiddagen från helvetet där jag ungefär hela tiden hade lust att kränga mej in i en av ungarnas heltäckta vagnar och rulla ner för höjden i jävligt hög fart.


nu måste jag sova. därför att det är liksom såhär det är nu. jag jobbar, pluggar, sover. jobbar pluggar sover. mm.

just a machine

jaha. jag har då slösat bort min enda, värdefulla sovmorgon för ett samtal med matteläraren som var IGÅR KLOCKAN ÅTTA. nej, men om man skulle ta och skjuta sej i huvudet.

nån som är grym på matte som vill bli min privata lärare?

hej. jag sitter i jockes kök och får helt fel på uppgifter som jag är helt hundra på att jag har räknat rätt. jag har till och med provat att räkna rom på 2 eller tillåme 3 andra sätt. nix. så jävla irri. har mejlat världens jobbigaste mejl till matematekets mejladress på Åsö. vi får se om jourhavande mattelärare kanske idiotförklarar mej. 



imorgon blir en knivig jävel. först ett möte med matteläraren kl. 8 till 8.20. sedan stressa iväg till jobbet, börjar 9. skogsutflykt. vid 12 går L för att hon har ett läkarbesök. M är tjänstledig vilket betyder att jag får den stora äran att jobba med 2 vikarier halva dagen. whoopie me.

för några dagar sedan fick vi ett utskick om den årliga julfesten för hela stockholms stad. tidigare år har alla varit bjudna om man pungar ut 100 pix. mat & dryck och så. i år ba: på en måndag, kostar 100 pix och vände man det lilla bladet så står det välformulerat från chefen: inbjudan gäller endast TILLSVIDAREANSTÄLLDA (ja, med versaler), pga platsbrist. alla ba eeh, vi går inte. av solidaritet gentemot mej liksom. kändes ju bra. och så idag kom chefen in och ba: nu är du också välkommen! 
ahmen tack. GUD vad jag vill gå på er jävla fest. 
här uppfostrar man barnen till att de inte får hålla på och tjata om sina kalas som inte alla är bjudna till på dagis och så cheferna ba "NI FÅR KOMMA, NI FÅR INTE KOMMA. VÄLKOMNA". 
hej.

Kolla jag är fortfarande här

Men det blir liksom ganska jobbigt att blogga när man kommer hem måndag kväll efter ett mattepass på 3 timmar, där man kände sej som ett spån ungefär 80% av tiden... ikväll måste jag också plugga, men misströsta icke. Jag lovar att trycka ur mej ett högklassigt inlägg senare ikväll. Kanske. Förmodligen inte.

jag får ont i maaagen

alla som inte läst den här listan måste göra det bums. om man är känslig för äckliga bilder så kan man försöka knipa igen lite när de rullar förbi men å, gå inte miste om denna goding! jag skrattade satt jag tjöööt åt nr. 3 och nr. 5. andra är äckligt fascinerande. läs och njut.

ps. jag har inte tittat på videon längst ner i sista historien. där går min gräns. huua.  

bäst att låtsas som ingenting

hej hej. här är jag. på beställning tänkte jag trycka ur mej ett inlägg och så får vi se ifall jag kanske kan trycka ur mej ett nytt imorgon.

jag tycker ju liksom att det är så fasansfullt trist att hålla på att blogga om tråkiga grejer. alltså. jag kan tycka om att LÄSA om vardagstrista grejer. men eh. att sitta och typ skriva om sin skittråkiga dag som under pistolhot känns sådär. men nu så! mina kära vänner. gud vad roligt jag har haft den senaste tiden.

jag har till exempel börjat läsa Matte C på komvux. jojomänsan. ni kan fethaja att det är en fest varje måndag och onsdag när jag får sitta där i Åsö's gamla avdankade gymnasielokaler från 17.45 - 21.30 efter att ha jobbat hela dagen och då och då känna mej som en praktidiot. mmmm. nåja. alltså jag säger inte att det var som det var i skolan. när jag först i lågstadiet hamnade i OBS-gruppen som "behövde mer stöd" genom att råka få kanske världens mest opedagogiska, kraniumsamlande lärare, sedan när jag brände mina broar hela högstadiet genom att sitta och tjattra med Linnea och Nike istället (men gud, vad hysteriskt roligt vi hade) och sedan när jag återigen hamnade i OBS-gruppen i gymnasiet men helt enkelt för länge sedan hade tröttnat på skolan och allra mest matte-skiten. det är inte så. jag koncentrerar mej och gör vad jag ska, men ändå hamnar jag i en jävla rävsax ibland där jag finner mej själv helt plötsligt grinande av ren utmattning för att det jävla helvetes-talet bara i-n-t-e går att lösa. jag kör liksom fast. då känner jag mej dum. det är ingen kul känsla. jag vill dessutom ha VG. herregud.

en annan uppriktigt kul grej är att jag drar till italien efter nyår. florens för att vara mer exakt. toscaaaana. där ska jag dricka vin och njuta av livet. skoja. jag ska läsa italienska. hoppas att jag lär mej nåt ba! hisnande studieskulder utan resultat skulle kännas sådär... 

jag ska alltså sluta på jobbet. (här inflikes en jag som gör segertecken och dricker sprit) åååå min kära MAGE vad det känns skönt. efter semestern kändes det nämligen inte bättre. det kändes om möjligt sämre. ba "jaha. jag tycker fortfarande att det här är en pina. enda skillnaden nu är att semestern är slut och jag måste stå ut med det här i 5 månader till". ok, det har känts lite bättre nu de senaste två veckorna, men liksom. nej. det här är inte för mej. inte på det här sättet iallafall. jag är säker på att det här yrket kan vara hur givande och spänannde och utvecklande och garva-brallan-av-sej-kul som helst men... nej tack. jag vill inte chansa och råka få det såhär igen. fatta mej inte fel. jag går inte runt och vantrivs på jobbet varenda dag. jag trivs asbra med dom jag jobbar med. men det ger mej absolut iiiingenting. och jag ser det såhär: får man ingenting har man ingenting att ge. punkt. jag är trött på precis allting. ledning som själva arbetsuppgifterna. jag gör dom, men nån annan som brinner för det här kan få ta över min plats, det blir nog bättre för alla inblandade. dessutom kommer det vara skönt att slippa ha all den dära ångesten jag får kring huruvida jag gör rätt eller fel med barnen. får den typ hela tiden. känns sådär.

nu sitter jag här och käkar mammas hemlagade äppelpaj. pallet är chockladbrunt för jag har tonat det så. gud. jag är trött. 

(det är brunare än vad det framgår, men ni vet. den där uppfinningen BLIXT. heheh.)

siesta

idag fick jag gå från jobbet klockan tolv. och gissa vad jag gick på då. JO NI GISSADE RÄTT; SEMESTER. herregud. vet inte om jag någonsin gått med så lätta steg från den där stugan. när jag kom hem försökte jag sola, men man. jag pallar inte den hära hettan. om man inte har möjligheten att bada vill säga, och believe me, denna bonnabrännan är inte för allmän åskådan. får fixa till den i italia. planet går 06.20 imornbitti. känns lite tungt, men är framme rätt tidigt iallafall, trots mellanlandning i köpenhamn. 

jag körde två timmars siesta också. välbehövt! inatt vaknade jag av att två idioter bråkade ute på gatan. sen började jag klockan sju. uhhh. 

men fatta att jag nu har 5 veckor av helig semester framför mej? känns lite smått overkligt. pirrar lite i magen, men det är nog mest för flyget imorn. heja mej!

lady GAGA

ja, imorgon flyger jag till skåne. längtar nästan lite. efter att flyga alltså. få sätta mina nyvunna kunskaper på prov. hittills känns det rätt bra. lite nervigt men ok.


att jag liksom har en vecka kvar på jobbet efter det hära innan semesten känns lite overkligt. vet inte riktigt hur jag ska klara av det.

jocke har köpt kronprinsess-frimärken

*äcklas lite* 

hur som helst. har egentligen ingenting av relevans att säga, men jag kan inte påstå att det är det bloggen är till för iallafall. imorgon är det jobb igen och jag känner om möjligt ännu mer motstånd att gå dit. trots att jag vet att minst 5 ungar från min avdelning nu fått sommarlov. ja ba vill inte. kan inte fatta hur mycket jag inte vill. dock ska det bli lite mysigt att ta hand om sniffi mån + lite tisdag. lite pirrig i magen nu inför flygresan på torsdag, men det är mest förväntansfullt pirr och inte så mycket ångest inblandat. däremot börjar jag tycka att det är lite wierd att ingen från kursen svarat på mitt mail. hon som håller i kursen skrev ju fel mail-adress till mig i det första utskicket tydligen, men hur svårt kan det vara att svara på mitt riktiga mail när jag skickade det? känns skumt. lite trist faktiskt. 

nåja. gonatt!

ps. nån som vet vad dom hära helt ljuvliga träden med rosa blommor heter? inte körsbärsträden, de här har en mycket mörkare rosa färg, och så massa gröna blad kring förstås. de blommar fortfarande, till skillnad från körisarna. tacksam för upplysningar.

som en bilolycka; det är hemskt, men man kan inte låta bli att titta.

så jag har haft på svt för att se den här grejen. mest fånigt överflöd, förstås, men jag överaskades av min egen blödighet när den där daniel började grina. kände liten aning till gråt själv. därmed inte sagt att jag helt plötsligt blivit monarkist - tvärtom, jag är mer än någonsin övertygad om att jag tycker att det är förlegat och odemokratiskt. men jag är ingen känslokall människa för det. jag är blödig och har med åren kommit att tycka att sånt här trams kan vara rätt vackert. speciellt när människorna det rör tycker att det är vackert till tårarna. så jaja, det var fint, men till huvudsaken för kvällen: hannih kommer hit! där snackar vi kärlek.

kan inte fatta att jag har två veckor kvar på jobbeeeet

det har ju gått en EVIGHET sen det var TRE veckor. herregud. ok. andas. nästa vecka får jag åka till skåne på torsdag mitt på dagen så egentligen är det en vecka på 3 och en fjärdedels dag. skönt. sen sista veckan. som kommer gå i sån jävla snigelfart satt det inte e sant. och så det här prinsessbröllopet imorn. fattar inte hur jag ens ska kunna röra mej genom stan utan att kräkas på nån tjock dansk med en viftande svensk flagga och ett glatt humör i högsta hugg. jag kände om möjligt ännu mindre sympati för vickan när hon seriöst försökte försvara monarkin som demokratisk i TV4:as dokumentärserie genom att ba "ahmen, det är ju faktiskt bestämt i rikstan att vi ska ha monarki som statsskick, så därför ääääre ju demokraaatiskt." gud. hon kanske tycker att vi ska låta rollen som statsminister gå i arv den också inom en och samma familj. och varför inte bekosta renoveringen av deras hem (läs slott) med skattepengar? jo, men komigen, det "är ju demokratiskt". fu.

 

i övritt då: idag hade vi sommarfest för föräldrar och ungar på jobbet. det blev asbra. mat, sång och fiskdamm. allt en unge kan vilja ha inom loppet av 2 timmar. typ 15 minuter efter att vi varit ute och sjungit öppnar sej himlen och haglet stormar ner. helt sjukt! och första gången i mitt liv som jag inte var rädd för åskan... hmmm. undrar om jag överkom fler rädslor än just flygrädslan på den dära kursen. fast jag inte visste om det. och åh! jag fick VÄRLDENS FINASTE KORT av en unge som ska sluta. eller alltså av hans morsa. jag började på fullaste allvar nästan grina, det var så innerligt. guud. 

ikväll har jag haft en lugn hemmakväll för första gången på jag vet inte hur länge. har varit mäkta skönt faktiskt. ba slappetislappat och kollat dåliga serier. mmmmm.

jag fattar inte riktigt hur det här har gått till.

3, hey!

gud, de tre mest intensiva dagarna i mitt liv har kommit till ett slut. de har varit fantastiska och omtumlande och nu tar de ut sin rätt - däckar hos miro. jag skriver mer imorn, men jag kan säga såhär mycke: jag fick trots allt sitta i cockpit på vägen ner från göteborg för att en hoppade av flygningen, och... jag tyckte att det var roligt att flyga. trots att jag bara drygt 1 timma innan grinade när vi skulle åka iväg från stockholm. jag satt där och hoppades i smyg på att de skulle få göra en go around vid landning så att jag fick sitta där längre och se allt som hände då. jag kommer på mej själv med att sitta och längta till när jag ska åka till italien så att jag får känna den här fantastiska känslan av att vara helt lugn med grejer jag hittills förenat med livsfara. därför att det var det jag blev på hemvägen, bredvid bästa Lena som med så stor övertygelse svarade "ingen fara alls" så fort ja ba "MEN DEHÄRÅ", och jag för första gången faktiskt vågade tro på det. aiihhh. natt!

dag 2

egentligen känner jag inte för att skriva ett skit om dagen idag. jag är så fruktansvärt bitter, ledsen och skitlack över att jag faktiskt lyckades dra EN av de TVÅ tomma jävla lotterna när vi skulle lotta om vilka som får sitta i cockpit under start/landning. jag fattade nog inte riktigt själv hur mycket jag ville ha en av dom där platserna, men när jag såg den tomma lappen ba brast det och jag var på väg att börja grina right there and then. det gjorde jag förstås inte, men jag hade liksom lyckats bygga upp nån slags "får jag göra det här så kommer det hjälpa mej så himlans mycket i mitt jobb att sluta vara skraj" - grej under dygnet sen jag fick veta att chansen skulle uppenbaras. på det; vetskapen om att chansen förmodligen aldrig nånsin kommer igen. dessutom känner jag mej som världens mest missgynnsamma människa. Lena ba "joo! om du flyger med mej så får du sitta där". AHMEN STOR CHANS PÅ DET ELLER. 

hur som. sjukt besviken och skitpissed på mej själv för att jag drog den där jävla lappjäveln. och detta trots att jag faktiskt inte vet om jag kommer att skita på mej imorn när det är dags att flyga. men just nu känns det faktiskt... ok. just NU. jag OBS:ar stenhårt att det kan komma att ändras. 

allafall, dagen i korthet:

på förmiddan, snack om KBT och mindfullness. lunch. sen mer flygteknisk-info om vädrets olika makter med bästa Lena. SEN. det man hade sett fram emot; simulatorn. kliver in. instruktören var en pensionerad pilot, hur gullig som helst. skiter typ på mej när jag ser hur verkligt allting är. skärmen, insidan... inte konstigt att de kan träna sej i dom där grejerna. sätter mej i ena förarsätet, känner paniken stiga. fattar inte riktigt själv varför jag freakar, det är ju fan inte på riktigt... men det ser ut att vara på riktigt. och det känns precis som på riktigt. och alltså, inte för att jag inte fattar att det är ofarligt, men att krascha med den där simulatorn tror jag inte skulle vara helt soft. allafall. vi börjar rulla. så jävla verkligt så jävla verkligt. lite inner panic. ja ba "jag rör ingenting förrän jag känner att jag vågar". han skrattar. vi lyfter... och så ba: världens häftigaste grej. jag börjar skratta hejdlöst och kan inte riktigt fatta att rädslan är som bortblåst. jag kände mej lite kaxig och började ratta och fixa och greja, gick så jävla bra. slog på autopilot och ba kollade hur allt funkade. av sej självt! och alla dom där känslorna man får av att planet svänger, bromsar, stiger, som jag lärt mej att HATA... alla dom kunde jag äntligen sätta ord och förklaringar på. konkreta förklaringar, som jag såg och gjorde själv. det blev så enkelt och så avdramatiserat. drog på en massa turbulens för att faktiskt få in i mitt huve att plan fan kan shake'a jävligt hårt utan att det händer ett jota. och det kändes asbra! jag satt där och kände precis det där man känner när ett plan kränger hit och dit och insåg att det inte gör nånting. det händer ingenting. det BETYDER ingenting. försökte följa med i rörelserna som de sagt åt mej att göra. sen blev jag skitsur för att den andra gruppen fick hålla på mycket längre trots att vi frågade om vi inte kunde få köra lite till innan, men men.. 

hur som, en bra dag.

såhär såg det ut, precis såhär.

100, avia safe

oh my. första dagen av avia safe's 3-dagars kurs på arlanda är nu avklarad. och shit, vad många intryck och tankar och frågor. lite överväldigad. dagen började med att vi möttes av denna Mall Yams som är inte alls var en man som jag hade trott, utan världens gulligaste gumma. kursledare och leg. psykolog som under tidigare år jobbat som flygvärdinna. först babblade vi (6 pers. på kursen) på om varför vi är skraja, vad man tänker känner gör osv. efter lunch tog flygkapten Lena vid - och omg. vicken kvinna. SAS första kvinnliga pilot och hur skön som helst. svar på precis ALLT och efter ett tag kände man sej nästan lite löjlig som någonsin tyckt att en viss grej är läbbig. det blev så självklart när hon förklarade. dessutom var hon rolig som fan, ba "ja, nej det händer ju aldrig nånting, så när det väl gör det så har vi faktiskt blivit jätteglada över att vi äntligen får använda våra kunskaper!". sen fick vi softa runt i flygplanshangaren och gå och peta på flygplanshjulen, kika in i bagageutrymmet, öppna luckor man aldrig kommer få se från insidan igen och kolla när grejer som sitter runt motorernas baksida ba SWOOOSCH fäller ut sej över baksidan för att jetströmmen ska tryckas framåt. aphäftigt. 

sen såklart: inside the skräckcabin. känner den där välbekanta flygplanslukten som får mej att vilja kräkas. blir på allvar fysiskt illamående. blir lite klaustrofobisk. andas djupt. dom ba "kom och kolla på den hära lilla grejen vi har under mattan som man i ett rör kan se så att hjulen fällts ner om lampan i cockpit slutat fungera!". sen fick vi gå in och sätta oss i cockpit också förstås, som riktiga pilotz. först blir man helt överväldigad av alla små knappar och spakar och texter i miniformat som dom ska hålla reda på... men efter en stund känns det rätt mysigt där inne. trycka lite. slita lite. "PLING PLING"a lite. lyssna på dom skitarga varningarna som ba "FIRE IN LEFT ENGINE". helt plötsligt frågar vi Lena om hon nånsin vart tvungen att dra på sej syrmask under flygning, hon ba "jepp! faktiskt!" ja ba "blev du rädd?" hon ba "nej! det var jättespännande! vi tittade på varann, jag och styrman, och så skrattade vi lite". heeelt sicko. då insåg vi att det krävs fan en speciell människa för att bli pilot.

efter ungefär en timma där inne började flygplanet kännas mycket... rymligare. klaustrofobi-känslan var borta. supernice. dom avslutade med att ba "ja justja! på lördagens flygning ska vi lotta, 1 kommer att få sitta i cockpit under start på väg dit, 1 under landning, 1 under start på väg hem och 1 under landning. eftersom ni är 6 kommer då 2 "bara" att få besöka cockpit under själva flygningen." konstpaus. handsvetten var ett faktum och ingen sa någonting på säkert 3 långa minuter. tills nån tryckte ur sej "ehh... behöver man ingå i den där lottningen om man inte vill?". men.. trots chocken tror jag att jag fan inte kan säga nej till en sån möjlighet, om det nu skulle bli jag. det är ju inte som att man kommer få chansen igen. 

nej. nu ska jag duscha lite och lägga mej, imorn börjar vi 9.30 igen, och imorn ska vi få lattja i flygsimulatorn!

precis såhär såg det ut, på pricken. (klicka påren så blir den stor och fin) samma flygplanstyp, MD80. och det här är ju ba den nedre delen, uppe i taket finns det ju tusenmiljoner knappar och spakar TILL. tillome samma överdrag på sittplatserna. hihi.