100, avia safe

oh my. första dagen av avia safe's 3-dagars kurs på arlanda är nu avklarad. och shit, vad många intryck och tankar och frågor. lite överväldigad. dagen började med att vi möttes av denna Mall Yams som är inte alls var en man som jag hade trott, utan världens gulligaste gumma. kursledare och leg. psykolog som under tidigare år jobbat som flygvärdinna. först babblade vi (6 pers. på kursen) på om varför vi är skraja, vad man tänker känner gör osv. efter lunch tog flygkapten Lena vid - och omg. vicken kvinna. SAS första kvinnliga pilot och hur skön som helst. svar på precis ALLT och efter ett tag kände man sej nästan lite löjlig som någonsin tyckt att en viss grej är läbbig. det blev så självklart när hon förklarade. dessutom var hon rolig som fan, ba "ja, nej det händer ju aldrig nånting, så när det väl gör det så har vi faktiskt blivit jätteglada över att vi äntligen får använda våra kunskaper!". sen fick vi softa runt i flygplanshangaren och gå och peta på flygplanshjulen, kika in i bagageutrymmet, öppna luckor man aldrig kommer få se från insidan igen och kolla när grejer som sitter runt motorernas baksida ba SWOOOSCH fäller ut sej över baksidan för att jetströmmen ska tryckas framåt. aphäftigt. 

sen såklart: inside the skräckcabin. känner den där välbekanta flygplanslukten som får mej att vilja kräkas. blir på allvar fysiskt illamående. blir lite klaustrofobisk. andas djupt. dom ba "kom och kolla på den hära lilla grejen vi har under mattan som man i ett rör kan se så att hjulen fällts ner om lampan i cockpit slutat fungera!". sen fick vi gå in och sätta oss i cockpit också förstås, som riktiga pilotz. först blir man helt överväldigad av alla små knappar och spakar och texter i miniformat som dom ska hålla reda på... men efter en stund känns det rätt mysigt där inne. trycka lite. slita lite. "PLING PLING"a lite. lyssna på dom skitarga varningarna som ba "FIRE IN LEFT ENGINE". helt plötsligt frågar vi Lena om hon nånsin vart tvungen att dra på sej syrmask under flygning, hon ba "jepp! faktiskt!" ja ba "blev du rädd?" hon ba "nej! det var jättespännande! vi tittade på varann, jag och styrman, och så skrattade vi lite". heeelt sicko. då insåg vi att det krävs fan en speciell människa för att bli pilot.

efter ungefär en timma där inne började flygplanet kännas mycket... rymligare. klaustrofobi-känslan var borta. supernice. dom avslutade med att ba "ja justja! på lördagens flygning ska vi lotta, 1 kommer att få sitta i cockpit under start på väg dit, 1 under landning, 1 under start på väg hem och 1 under landning. eftersom ni är 6 kommer då 2 "bara" att få besöka cockpit under själva flygningen." konstpaus. handsvetten var ett faktum och ingen sa någonting på säkert 3 långa minuter. tills nån tryckte ur sej "ehh... behöver man ingå i den där lottningen om man inte vill?". men.. trots chocken tror jag att jag fan inte kan säga nej till en sån möjlighet, om det nu skulle bli jag. det är ju inte som att man kommer få chansen igen. 

nej. nu ska jag duscha lite och lägga mej, imorn börjar vi 9.30 igen, och imorn ska vi få lattja i flygsimulatorn!

precis såhär såg det ut, på pricken. (klicka påren så blir den stor och fin) samma flygplanstyp, MD80. och det här är ju ba den nedre delen, uppe i taket finns det ju tusenmiljoner knappar och spakar TILL. tillome samma överdrag på sittplatserna. hihi.