som en bilolycka; det är hemskt, men man kan inte låta bli att titta.

så jag har haft på svt för att se den här grejen. mest fånigt överflöd, förstås, men jag överaskades av min egen blödighet när den där daniel började grina. kände liten aning till gråt själv. därmed inte sagt att jag helt plötsligt blivit monarkist - tvärtom, jag är mer än någonsin övertygad om att jag tycker att det är förlegat och odemokratiskt. men jag är ingen känslokall människa för det. jag är blödig och har med åren kommit att tycka att sånt här trams kan vara rätt vackert. speciellt när människorna det rör tycker att det är vackert till tårarna. så jaja, det var fint, men till huvudsaken för kvällen: hannih kommer hit! där snackar vi kärlek.