3, hey!

gud, de tre mest intensiva dagarna i mitt liv har kommit till ett slut. de har varit fantastiska och omtumlande och nu tar de ut sin rätt - däckar hos miro. jag skriver mer imorn, men jag kan säga såhär mycke: jag fick trots allt sitta i cockpit på vägen ner från göteborg för att en hoppade av flygningen, och... jag tyckte att det var roligt att flyga. trots att jag bara drygt 1 timma innan grinade när vi skulle åka iväg från stockholm. jag satt där och hoppades i smyg på att de skulle få göra en go around vid landning så att jag fick sitta där längre och se allt som hände då. jag kommer på mej själv med att sitta och längta till när jag ska åka till italien så att jag får känna den här fantastiska känslan av att vara helt lugn med grejer jag hittills förenat med livsfara. därför att det var det jag blev på hemvägen, bredvid bästa Lena som med så stor övertygelse svarade "ingen fara alls" så fort ja ba "MEN DEHÄRÅ", och jag för första gången faktiskt vågade tro på det. aiihhh. natt!