gissa vad...

ja. ni vet. nytt år. jag ska iväg. ny blogg: florens-bloggi. (det är en länk. även om det inte syns.) vi ses där. 

sista dagen á 2010

nu kör vi, såattsäga. nu tar det slut vare sej man vill det eller inte. jag har varit ganska oengagerad i årets nyårsbestyr. men det känns som att det blir en fin kväll dehär. middag och festligheter hos victoria. jag har varit oengagerad i nyårsklädseln också, men jag har dragit på mej den guldiga koft/klänningen som jag och mama köpte när jag jobbade på topshop i london för tre år sen. det får duga. vi hörs nästa år.

29 december 2010

känner mej högtidligt nostalgisk ikväll. det är två dagar kvar på året och imorgon är min absolut sista dag på jobbet. allafall i sin nuvarande form liksom. möjligtvis kommer jag väl tillbaka som vikarie nångång men. det är ju åtminstone ett halvår dit.

det känns inte som att det har gått två och ett halvt år sedan jag satte min fot på den där stugan för första gången. och det känns verkligen inte som att det är samma ställe som det är idag. det känns jättekonstigt att tänka på att du, johanna, har jobbat där. fastän du liksom var där redan innan jag kom dit. det känns skitkonstigt att alla andra (ja, vänta lite nu här: alla andra förutom jag, M och till slut även A som går på mammisledighet. vilket representerar ca. 40% av styrkan. men HUR SOM HAVER.) liksom ba ska FORTSÄTTA och att alla barna ba kommer fortsätta att trilla in och liksom... fortsätta att leva. utan MEJ! håå. det är bara skitkonstigt. jag var ursäker på att jag fan inte skulle sakna några av dom där snorisungarna. men gud. det känns lite i magen nu. speciellt konstigt är det ju att man har spenderat större delen av sin vakna tid med alla dom här människorna som man helt plötsligt istället inte ska se alls. det blir ju som en liten familj. ja herreguud alltså. förlåt. blir så fånig nu känner jag.

och det här med att det blir ett nytt år nu. känns faktiskt på många sätt som en pirrande och magkittlande nystart. det här året har ju fan varit som en kavalkad av förändring. ett drygt två och ett halvtårs förhållande tog slut, jag hyrde ut min lägenhet, jag sade upp mej från jobbet för att göra nåt så random som att dra iväg till italien för att läsa italienska, jag har för övrigt INGEN plan om vad som ska hända sedan eftersom mina idéer på plugg sträcker sej ungefär så långt som att "söka linjer jag vet att jag inte kommer in på bara för att prova och sedan börja på en linje jag kommer in på men inte riktigt vill gå." känns urabra dehär.

nejmen all cynicism och svart humor å sido - det känns urabra dehär. på ricko liksom. tack alla ni fina som funnits här och låtit mej pladdra på om mina världsliga problem. stort alltså.
ja. jag är ju inte så mycket för att outa känslor va. så jag låter det vara såhär. men ba så ni vet: i feel löööv 4 u.

jag ska fan åka till disneyland bara för att det kan se såhär ballt ut.

27 december 2010

idag, första dagen på jourförskolan, var det 30 barn anmälda. NIO kom. ja. nio. vi var 13 pedagoger. det var som ett skämt! 6 stycken gick iväg till sina respektive stugor för att städa och fixa. 


CSN-stålarna kom idag. lite drygt 108.000. kändes fan lite läskigt att få hela klumpen ba sådär. men nu är det under kontroll. har betalat fakturorna och satt över resten på det gamla möhippekontot som jag käckt döpt om till CSN. *smart*


jag har för mej diverse läskiga saker. en av dom sakerna kan det hända att jag berättar om. den andra. no way.

25 december 2010

urafin julafton har passerat! bra på alla sätt och vis. jag fick faktiskt allt jag önskade mig som hade med italien att göra + lite till. på måndag ska jag casha in på mina presentkort, köpa undisar och lägga tråkiga och dyra men nödvändiga pengar på jävla p-piller. känns surt varje gång alltså. meeen men. linser också. skittråkigt att köpa även det. 


jag har nästan stickat färdigt min första bebis-socka. den är skitgulli. så himla liten liksom. 


och på måndag ska jag jobba med typ 8 andra främlingar på mitt jobb som kommer att stå där med sina granskande ögon och döma allt arbete jag lagt ner på den där stugan. samt deras barn. samt 11 av "mina egna". uhuga! 


nu ska jag sätta mej och käka jalapeño-nötter som jag fått av min supersöta kusin, och titta på tv med bror. hej!

lucia. min nya hatdag.

alltså. jag är fan ÄRRAD av den här eftermiddagen. det är fullständigt vansinnigt att ha ett luciafirande där det innebär att vi måste kränga på 13 småbarn ytterkläder + luciakläder på och sedan få ut alla på nåt slags jävla led efter de 16 stora ungarna. med facit i hand då, förstås. jag förespråkade starkt att vi skulle ha det tillsammans, men fyyyfan vad jag skulle få smaka på det. det här är antagligen den värsta arbetsdagen i mitt liv. möjligtvis ett undantag. sedan gjordes inte saken bättre av att en unge stod och fullkomligt gallskrek under hela påklädningsprocessen på sin morsa, för att hon fan skulle vara lucia och inte nån jävla pepparkaksgumma. lätt att fixa det liksom. det är ju inte som att vi har låne-luciakläder. det var fullbordat kaos helt enkelt, med förväntansfulla föräldrar och släktingar utanför dörren. ingen som inte har upplevt detta irl kan riktigt förstå vad jag pratar om, så jag vet inte riktigt varför jag ens försöker förklara. 


äh. jag vill ju bara att nån ska tycka synd om mej. och då har jag liksom en polare som ligger på BB och antagligen kvider av smärtorna av en igångsatt förlossning. *typiskt bra människa jag är*


godnatt. nu däckar jag.

äntligen.

hurra! jag kan sticka sockor! och va FORT det går hörni. johanni och alex. fan vad era ungar ska få raggisar nu. heja mej!


ja, om det inte märks av ovanstående mening har jag alltså blivit en fulländad tant. jag sitter hemma och stickar på en lördag. hela dagen. man kan säga att jag behöver ett miljöombyte. klickade mej fram till en amerikansk tjejs blogg som bloggade om sin tremånadersvistelse i florens, studerandes vid skolan jag ska plugga vid. lite mycket målande historier om miljön och kulturen och konsten kanske, jag hade hoppats på lite mer om själva skolan och typ. LIVET. där. men nja, hon var mest för att filosofera om vilken ny människa hon hade blivit där borta. och alltså. inte för att jag inte skulle vara up for lite life-altering upplevelser liksom, men ja. inte riktigt vad jag var ute efter.


hur som. imorgon ska jag och pappa tjacka gran! den ska vara så jävla fin. jag hatar fula granar. värsta jag vet. typ. eller nej, inte värsta. men fula granar = epic fail. 


godnatt!

jag HATAR blogspot

varför i hela jävla helvetet BLIR DET TVÅ HOPP NER NÄR JAG BARA GÖR ETT. JAG BLIR GALEN PÅ DEN HÄR IMBECILLA SKITEN. VARFÖR KAN NI INTE FIXA DET ERA VÄRDELÖSA PROGRAMMERARE. 

mina fördomar slog mej på snoken

idag gick jag och hämtade mina nya brillor på tobakshandeln i våris. jag har hämtat paket där förut men idag hände något speciellt.


jag lämnade in avin, och en lite yngre kille än han som hjälpe mej lutar sej lite diskret över för att titta på skärmen. när han verkar se mitt namn säger han "carpelan... har du nån sådära... koppling till Bo Carpelan?"


insert haka till golvet here. ingen jag någonsin träffar, i princip, har en aning om vem Bo Carpelan är. och om de har det, så är det för att de är poesi och litteraturintresserade, i övre medelåldern, intellektuella akademiker. som matteläraren på komvux ungefär, som undrade om jag var släkt med "en av finlands humanister, författare och poet". den här killen var en max 25-årig invandrarkille. redan här började jag alltså skämmas för mina fördomar.


jag förklarade hur som helst hur det låg till och han började berätta om att han för jättemånga år sedan skrev om Bo Carpelan och hans verk i skolan.


"men.. det har kommit någon annan som också heter Carpelan här!"
"joo Cecilia, det är min mamma"
"aa. alltså så roligt vetdu, jag skrev om honom för jättemånga år sedan och så dyker ni upp här, nu!"


och det var, sannerligen, roligt. jag blev alldeles lycklig nästan. och så fullkomligt förstummad av själva händelsen i sej. jag klappa nästan till mej själv när jag gick därifrån.

Bo (eller Bobi som mormor kallar honom) är alltså min morfars bror. jag kan inte påstå att vi har haft någon nära relation överhuvudtaget men självfallet har vi setts över årens lopp. 

6 december 2010

jag fullkomligt älskar lena andersson på DN. hon skriver så rysligt knivskapt, så fullkomligt  hämtat ur min skalle och så fantastiskt roligt på en och samma gång. dessutom är hon precis som jag en slagkämpe för monarkins avveckling. här är några av mina favoriter:

senaste - "kung och kärnfamilj"

"FAQ om valet"

"total kärlek" angående vickan och daniels bröllp

när jag läser lena anderssons ledare eller debattsidor så känns det så himla ofta som om någon för första gången satt ord på mina exakta tankar, som jag själv inte alltid lyckas med. det är så fruktansvärt tillfredsställande.

5 december 2010

det känns lite som att jag sakta men säkert håller på att förvandlas till en möglig gammal bitterfitta. jag hatar hur jag är. jag hatar hur jag fräser åt mamma. jag hatar att det är 2 och en halv vecka kvar på jobbet tills det börjar lugna ner sig för julkul. det är ingenting men ändå känns det helt oändligt. jag känner mej som ett litet alienerat freak som alla bara försöker hålla sej undan.

självömkan

idag tycker jag sådär förfärligt synd om mej själv. och då har jag märkt att jag har på senare dar börjat tröstäta. tur är väl iallafall att jag inte får i mej så mycket innan jag känner mej mätt. 

jag är liksom sådär förkyld så att det ändå suger ganska mycket att jobba, men inte tillräckligt för att man ska va hemma. jag längtar så mycket till florens att jag håller på att spricka!

roligt idag:

unge: (apropå att A på jobbet berättade att hon är gravid) min mamma har klippt av sina slangar i magen! hon säger att det är alldeles lagom med två barn!

julbloggi!

med anledning av att julen råkat infinna sej så blir det en julbloggi framöver. alla som känner mej vet att jag är en julfantast. låt det väl smaka. och trevlig första advent. heja heja

28 november 2010

hehe. råkade skriva fel när jag skulle skriva in adressen till blogspot. blogspit. asbra ju.

nu har jag beställt nya glajjor: 

det blev dom här. de helsvarta såg man rätt mysko ut i. 

så jag väntar ivrigt. så idag har faktiskt varit en trevlig dag hittills, har beställt dom och nu så ska jag tona håret. behövs fan lite uppfräschning på hårsidan. och idag så ska faktiskt johannas bebis åka ut. det har jag tippat iallafall. BF brukar vara ett säkert kort att satsa på i min mening. *HÅLLER TUMMARNA STENHÅRT* kom igen nu bebisen. det väntar en fin kofta på dej. (och en fin mamma o pappa)

hejdå

27 november 2010

jag hatar när det är sådär att man tycker att nåt är jättesnyggt och så provar man och så var det inte lika snyggt på men liksom tillräckligt och så köper man iallafall. det blir sällan bra.

idag vet jag inte riktigt hur jag gjorde av med en tusing på inget riktigt konkret. lite småfläng hit och dit som ba added up liksom. 

jag hatar det här med att det känns som att jag inte har något liv längre bara för att jag inte orkar ta mej för någonting. ikväll skulle jag förvisso ha drinkat med annika om det inte hade varit så att hon blev tvungen att barnvakta, men liksom. nu när det inte blev av så var det inte som att jag aktivt ville hitta på nåt annat. pallar inte liksom. plus ingen riktig lust. samtidigt som jag kan bli uberledsen för att det ibland känns som att jag verkligen vill göra nåt men ingen att göra det med. hej här är jag helt naken på internet liksom, men ehh. ingen idé att låtsas känns det som. 

ikväll blir det då helkväll med kidsen och örebroarna. istället.

26 noveber 2010

idag när N på jobbet frågade vilket datum det var, och jag sådär chockartat över att hon inte visste att det var den tjugosjätte för att det är löning idag, så sa hon varpå jag påpekade detta faktum "m-m. inte löning. skadestånd". det var nog det hårdaste huvudet på spiken jag varit med om. kände mej hemma direkt.

ikväll kom örebroarna till stan. emma är värsting-gravido och fick en ninjakick av ungen när vi satt i soffan satt hon flög åt sidan. skitkul ju. efter middan gick utröstningen av idol på fyran. ett fett fuck you till alla som inte röstade på linnea alltså. där fanns det faktiskt för första gången en riktig artist i ett program som idol. men nä. då är hon för knäpp. aldrig mer idol. seriöst, den där "åå jag är såhär svår och svart runt ögona och tittar mej omkring med mina ledsna hundögon och bär mitt fula låtsasrakblad runt halsen som en påminnelse av min svarta själ. jag är så jävla ball. peace. love. rakbladssång. love. jag var halv innan jag träffade dej" jay. uähäähähähä kräks.

men värsting-grejen då: jag vann metrogo auktion igår! presentkort på glajjor för 1.500 spänn. 750 fick jag punga ut! fatta! apbra ju. det var reservationspriset också, så billigare än så hade inte gått. 

hej!

och johanna:

om du tyckte att mcd-bilden var hemsk, så kan du kolla in den här. 3 månader, 19 kilo och så jävla lack på livet. jag förstår honom.

homesick

just nu... hatar jag livet. hatar. det går säkert över snart. delvis. men just i denna stund. rent och skärt hat. jag hatar så intensivt att jag blir helt handlingsförlamad. ingenting är bra. just nu. 

det var allt.

marble arch, edgware road

guud. den satt hårt inne. har verkligen gått och tänkt satt det knakar i försöken att komma på vad stället där alla svenskar i london bodde. eller alltså, inte alla men de flesta. hitta. äntligen.

allafall. inatt var miro och jag och såg harry. hon slutade inte jobbar förrän vid halv tio, så det blev midnattsbio på rigoletto. guud vad extra sugit det kommer bli att gå upp på måndag morgon när jag vart uppe såhära sent. note to self: turning into tant.

men när jag hoppade in i en taxi för att åka hem (en konstig grej taxi-chaffisen gjorde: skruva upp volymen märkbart när en låt som gick "fuuuck yoooouuu!" började.) från stureplanshålan jag befann mej i, så slog det mej som det gör ganska ofta. jag känner mej typ som en jäkla utomjording bland alla dessa fashion party party people som står där i rökrutorna och ser så jävla skrämmande snygga ut. och så börjar jag typ... SKÄMMAS? wtf?! men liksom. där hasar jag omkring i mjukisbrallor, ett nylle som närmast kan jämföras med frankenstein och en mössa som får mej att se skallig ut. och så dom. kontrast. men det sjuka är den där missanpassade skammen. vadfan är det jag skäms över egentligen? att jag är där och är ful? bredvid alla dessa utomjordiskt heta människorna? helt sjukt ju. men sant. och jag undrar varför.

 

herregud jag döör på den här bilden.

allafall. pratade med miro om min ansikts... situation. jag har kommit fram till att det mest troliga är att det beror på stress. att jag hatar mitt jobb och vantrivs varje dag. hon frågade appropå det om jag "typ har fått mjäll eller så". och det har jag! aldrig haft mjäll i hela mitt liv men för några månader sedan började det snöa från skallen. skitskumt. men det kan tydligen bli så av att man hatar sin tillvaro. dessutom har jag och miro i princip samma hud, vi har till exempel samma freakiga näsborrevecks-rodnad. och hon får tydligen precis samma utbrott vid hak-partiet som jag har haft nu i flera veckor vid stress. så. jag hoppas på en recess när jag får sluta och åka till florens och kanske får ha en trevlig tillvaro igen.

godnatt!

last dance

åå. alltså. alla som inte sett L word redan måste faktiskt göra det. jag förstår faktiskt inte vad det var som tog mej sån tid. grina grina. älska.

ja just ja, jag glömde att jag inte längre är bjuden

men jag är inte bitter. harry är ändå bara för losers.

hej feber.

ja, nu är den här. det är inte mycket, men.. all feber är mycket för att va mej. känns wierd.

south east north

ännu en förfärlig jobbvecka har nått sitt slut. idag på eftermiddagen på jobbet hade både jag (eller ok, nästan jag) och L feber. härligt. jag får aldrig feber. alltså på ricko typ aldrig. min normaltemp är 36,6 och idag hade jag 37,6. det högsta jag har haft i feberväg på... 6? år är 37,7. och dessförinnan var det fler år än jag kan minnas. jag får helt enkelt inte feber. däremot går jag runt och svettas när andra fryser. på allvar. varje dag.

dessutom är mina fötter alltid iskalla. och det påminde mej ikväll om att jag inte längre har någon sådär som kan värma upp dom med sin blotta närvaro. inte för att jag ångrar uppbrottet eller så, men det tar ett tag att vänja sej vid att vara ensam så mycket mer.

och jag har fått medicin mot mina... privata problem som gör att jag blir så jävla dåsig och slö i hela kroppen. framförallt pallet. och eh, eftersom jag har fått en ASK av tabletter av läkaren och inga instruktioner om hur länge detta ska pågå så blir jag lite orolig.

just nu håller jag på att sticka så aggressivt att jag har ådragit mej ett hål i tummen. gör så jeeeedra ont alltså. ajje.