allafall. inatt var miro och jag och såg harry. hon slutade inte jobbar förrän vid halv tio, så det blev midnattsbio på rigoletto. guud vad extra sugit det kommer bli att gå upp på måndag morgon när jag vart uppe såhära sent. note to self: turning into tant.
men när jag hoppade in i en taxi för att åka hem (en konstig grej taxi-chaffisen gjorde: skruva upp volymen märkbart när en låt som gick "fuuuck yoooouuu!" började.) från stureplanshålan jag befann mej i, så slog det mej som det gör ganska ofta. jag känner mej typ som en jäkla utomjording bland alla dessa fashion party party people som står där i rökrutorna och ser så jävla skrämmande snygga ut. och så börjar jag typ... SKÄMMAS? wtf?! men liksom. där hasar jag omkring i mjukisbrallor, ett nylle som närmast kan jämföras med frankenstein och en mössa som får mej att se skallig ut. och så dom. kontrast. men det sjuka är den där missanpassade skammen. vadfan är det jag skäms över egentligen? att jag är där och är ful? bredvid alla dessa utomjordiskt heta människorna? helt sjukt ju. men sant. och jag undrar varför.
allafall. pratade med miro om min ansikts... situation. jag har kommit fram till att det mest troliga är att det beror på stress. att jag hatar mitt jobb och vantrivs varje dag. hon frågade appropå det om jag "typ har fått mjäll eller så". och det har jag! aldrig haft mjäll i hela mitt liv men för några månader sedan började det snöa från skallen. skitskumt. men det kan tydligen bli så av att man hatar sin tillvaro. dessutom har jag och miro i princip samma hud, vi har till exempel samma freakiga näsborrevecks-rodnad. och hon får tydligen precis samma utbrott vid hak-partiet som jag har haft nu i flera veckor vid stress. så. jag hoppas på en recess när jag får sluta och åka till florens och kanske får ha en trevlig tillvaro igen.
godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar