måndag 1 november 2010

appropå ingenting

alltså jag tycker att det är så förbannat jävla sorgligt att vi inte har kommit längre i sverige 2010 än att morsorna kommer till dagis med en unge utan vantar och ba "ja alltså... han har ju ett par vantar hemma, men liksom, dom är ju rosa och hans pappa blir ju vansinnig". vafan liksom? och en annan "ja den är ju jättefin men hehe, jag tror ju inte direkt att hans pappa skulle uppskatta om jag köpte en glittrig mössa hehehehe". 

jag blir inte ens arg längre. jag blir uppriktigt ledsen och man kan prata hur mycket man vill om att det inte är nåt fel med att det finns kvinnligt och manligt men för helvete. så länge det ena könet är nedvärderat och har en lägre ställning i allt vad samhället heter så tycker jag att det är varje individs jävla skyldighet att göra allt man kan för att jämna ut dom orättvisor som ändå i hög grad existerar. i hög grad i jämställda sverige. och då har vi ändå kommit "långt". låt det vara att man klär sin pojke i rosa för att sända signaler om att det är okej att se ut som man vill när ungen väl är stor nog att välja själv, och framförallt att det är okej att vara som man vill. för man kan tjata hur mycket man vill om att det där ju ändå bara handlar om yta, men faktum är att det är där man allra tidigast i någons liv talar om för den hur den bör vara. hur den bör bete sej och vilka krav den bör leva upp till. pojke eller flicka. blått eller rosa. vafan. till och med kvinno och mans-cancer har fått rosa och blått. hurra. 

ja. det var allafall dagens spya. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar