bäst att låtsas som ingenting

hej hej. här är jag. på beställning tänkte jag trycka ur mej ett inlägg och så får vi se ifall jag kanske kan trycka ur mej ett nytt imorgon.

jag tycker ju liksom att det är så fasansfullt trist att hålla på att blogga om tråkiga grejer. alltså. jag kan tycka om att LÄSA om vardagstrista grejer. men eh. att sitta och typ skriva om sin skittråkiga dag som under pistolhot känns sådär. men nu så! mina kära vänner. gud vad roligt jag har haft den senaste tiden.

jag har till exempel börjat läsa Matte C på komvux. jojomänsan. ni kan fethaja att det är en fest varje måndag och onsdag när jag får sitta där i Åsö's gamla avdankade gymnasielokaler från 17.45 - 21.30 efter att ha jobbat hela dagen och då och då känna mej som en praktidiot. mmmm. nåja. alltså jag säger inte att det var som det var i skolan. när jag först i lågstadiet hamnade i OBS-gruppen som "behövde mer stöd" genom att råka få kanske världens mest opedagogiska, kraniumsamlande lärare, sedan när jag brände mina broar hela högstadiet genom att sitta och tjattra med Linnea och Nike istället (men gud, vad hysteriskt roligt vi hade) och sedan när jag återigen hamnade i OBS-gruppen i gymnasiet men helt enkelt för länge sedan hade tröttnat på skolan och allra mest matte-skiten. det är inte så. jag koncentrerar mej och gör vad jag ska, men ändå hamnar jag i en jävla rävsax ibland där jag finner mej själv helt plötsligt grinande av ren utmattning för att det jävla helvetes-talet bara i-n-t-e går att lösa. jag kör liksom fast. då känner jag mej dum. det är ingen kul känsla. jag vill dessutom ha VG. herregud.

en annan uppriktigt kul grej är att jag drar till italien efter nyår. florens för att vara mer exakt. toscaaaana. där ska jag dricka vin och njuta av livet. skoja. jag ska läsa italienska. hoppas att jag lär mej nåt ba! hisnande studieskulder utan resultat skulle kännas sådär... 

jag ska alltså sluta på jobbet. (här inflikes en jag som gör segertecken och dricker sprit) åååå min kära MAGE vad det känns skönt. efter semestern kändes det nämligen inte bättre. det kändes om möjligt sämre. ba "jaha. jag tycker fortfarande att det här är en pina. enda skillnaden nu är att semestern är slut och jag måste stå ut med det här i 5 månader till". ok, det har känts lite bättre nu de senaste två veckorna, men liksom. nej. det här är inte för mej. inte på det här sättet iallafall. jag är säker på att det här yrket kan vara hur givande och spänannde och utvecklande och garva-brallan-av-sej-kul som helst men... nej tack. jag vill inte chansa och råka få det såhär igen. fatta mej inte fel. jag går inte runt och vantrivs på jobbet varenda dag. jag trivs asbra med dom jag jobbar med. men det ger mej absolut iiiingenting. och jag ser det såhär: får man ingenting har man ingenting att ge. punkt. jag är trött på precis allting. ledning som själva arbetsuppgifterna. jag gör dom, men nån annan som brinner för det här kan få ta över min plats, det blir nog bättre för alla inblandade. dessutom kommer det vara skönt att slippa ha all den dära ångesten jag får kring huruvida jag gör rätt eller fel med barnen. får den typ hela tiden. känns sådär.

nu sitter jag här och käkar mammas hemlagade äppelpaj. pallet är chockladbrunt för jag har tonat det så. gud. jag är trött. 

(det är brunare än vad det framgår, men ni vet. den där uppfinningen BLIXT. heheh.)