no joke.

åh he-re-gud vilken jobbig dröm jag hade inatt. kanske det jobbigaste jag haft i mitt liv. jag drömde att vi i familjen hade fått reda på att mormor hade någonslags tortyrkammare hemma hos sej. där hon fångade in random folk och torterade till döds. de dog liksom en långsam, plågsam död. bara det att hon liksom inte riktigt förstod det själv. en kväll i drömmen insåg jag att herregud, vi kan ju inte alla bara veta om det här, vi måste ju förfan ringa polisen! jag hade precis fått höra av mamma att mormor sagt nåt i stil med "ja, det är nu en kvinna här som nog dör snart". (alltså, haja ångest-nivån i den här drömmen). så jag ringde 112. här började nästa mardröm.

jag försökte alltså berätta för larmcentralen om att min mormor torterar folk till döds. vet ni vad dom svarade? "mm. visst. är du inte helt rätt i huvet eller?" så jag grät och skrek och ba "MEN HON MÖRDAR FOLK OK, KVINNAN LEVER FORTFARANDE SKICKA DIT NÅN NUUU" dom ba "nänänä. lägg av nu."

så fruktansvärt att jag höll på att smälla av. sedan var vi plötsligt hos mormor i drömmen. och här inträffar det som gör den här drömmen till den jobbigaste i kvinnominne. jag hittar ett barnlik i garderoben. ETT. BARN. LIK. herreguuud vad jag freakade ur. skrek och skrek och skrek och skrek. ringde larmcentralen igen. där har mannen som svarar ett papper framför sej med allt jag tidigare ringt och sagt och ba "aa nä, med tanke på vad du tidigare sagt så funkar inte det här så bra." "MEN JAG HAR HITTAT ETT LIK FÖRFANIHELVETE" "äe, men du, nu får du lägga av. är det inte illa nog att du ringer och ljuger. sluta nu". då drar jag till med att jag tänker gå till alla stora nyhetstidningar i sverige och berätta om denna skandal. sedan slänger jag på luren och ungefär där vaknar jag. 

mm. jag har några teorier. dels: jag har oroat brallan av mej över att mormor faktiskt ska bli så förvirrad att hon börjar göra helt knäppa grejer. ok, inget i DEN HÄR storleksordningen, men typ, göra sej själv illa eller så. men drömmar tenderar ju att... överdriva. och det där med att larmcentralen ignorerade mej är helt enkelt ångestdrömmen om att jag måste slå 112 men strular till det varje gång, fast i annan skepnad. jag kan nu slå numret och komma fram, men väl framme skiter det sej iallafall. 

håhåjaja. ni kan ju haja att känslan satt kvar när jag vaknade. huuuue.