lalilaliilaaa

åååå föräldramötet gick så-jävla-bra! apbra gick det. igårkväll hade jag sån ångest över hela grejen att jag knappt kunde sova. trodde jag skulle dö. (nästan) var nära att kräkas. idag ungefär 20 minuter innan mötet började kände jag bokstavligt talat hur golvet började gunga under mina fötter. kändes som att vara på en båt i fullfjädrad storm. helt sicko. men jag tog mej i kragen och snackade i ultrarapid genom de två första sidorna på presentationen. kändes som om jag hade myror i hela kroppen och hjärtat slog så hårt att jag trodde att bröstkorgen skulle spricka. denna skräck att tala inför folk har minst sagt kommit att bli en fobi. asjobbigt. framförallt när det faktiskt till största del går över när jag har varit igång ett tag. senare in på kvällen var jag kolugn. det är mera där i början, när stämningen inte är så uppsluppen än. när alla ba stirrar och håller käften och ALLT. FOKUS. ligger på mej. huäää.

men hur som helst. jag trippade iväg på små moln efteråt. alla är hur nöjda som helst, det var hög närvaro bland föräldrarna och de synpunkter som kom fram handlade om småsaker, samt att de ville ha tillbaka några smågrejer vi hade rutin på förut. så jävla skönt. jag kunde verkligen pusta ut. jag hade någon slags mardrömsbild om att man skulle stå där helt naken och ba "snälla säg vad det är för fel på oss" och dom ba pepprade på med massa ångest-laddade påhopp om det ena och det andra. jag fann ju aldrig detta särskilt sannolikt, men det var ändå det som gnagde när jag låg här med min ångest. jag kan ju så ofta fundera på om jag gör rätt eller fel. känns som att det vore den ultimata ångesten att få höra av föräldrarna att man är dålig. fy vad hemskt liksom. 

nu måste jag sova. jobbat sen kl. 7.