bäääähh...

jaha. var inte idag dagen från dunder-rumpa-dagarna så vet jag inte vad den var. helvetisk iallafall. fotografering på morgonen vilket innebar en förmiddag där vi inte var ute alls. = hysteriska barn, trötta pedagoger. vilket i min mening betydde att jag bara blev fruktansvärt opedagogisk. vilket ju aldrig känns särskilt bra. dessutom har de största barnen, som jag har vid mitt bord, kommit in i världens jobbigaste jävla göra-mej-vansinning-på-bästa-roligaste-sätt-fas. de spottar på bordet, de låter som en armé av orangutanger trots att jag säger att vi inte skriker vid bordet, de far och flänger på stolarna och spiller ut all mjölk till följd, de plaskar med mackan i mjölken OCH SÅ VIDARE. herregud. jag blir vansinnig. och när jag blir vansinnig höjer jag oftast rösten (läs: höjer rösten, ordagrant, jag skriker inte) och ryter stopp eller att det räcker. och så får jag dåligt samvete. och som om detta inte vore illa nog försvann L vid halv tre för att ha ett föräldrasamtal. vilket beydde att jag och M blev själva med 12 ungar som bajsade, bajsade, kissade på sej under alla ytterkläder, bajsade, bajsade och bajsade lite till.

så, ja. det var lite kämpigt, kan man säga. 

igår lyssnade jag på en dokumentär på sr.se om Knutbydramat. sjukt underhållande. nästan lite isande otäckt i perioder. det var så mycket jag inte fattade när det där pågick. jag var ju liksom fullt upptagen med att raka av mej ögonbrynen. men iaf, rekommenderas:

scrolla ner lite på sidan, till "knutbydramat", andra dok. i listan.