ja, jag vet inte riktigt hur man ska beskriva upplevelsen att försöka ta sej till vårberg med "ersättningsbuss" från liljeholmen igår. definitivt några av de mest skrämmande minuterna av mitt liv. folk var som djur och djungelns lag verkade gälla i allmänhet. liksom skrämmande aggressiv stämning. hetsk. EN buss mot norsborg kom på de 20 minuterna jag stod där, och när jag var påväg att mosas in freakade jag ur och tryckte mej ut igen. klaustrofobi. uäh. dessutom var det fan skitläskigt, bussarna som skulle ut höll ju på att köra på folk, eftersom alla stod på gatan.
jag blev räddad av min ängel till kollega som av en HIMMELSK slump ville köra omkring lite med sin bil för att ladda batteriet. så vips plockade hon upp mej och körde mej till vårberg och hela vägen hem till joakim med snigel i släptåg. alltså hajja hund-korv det hade blivit av henne om jag hade försökt mej på strapatsen att åka ersättningsbuss med henne... ho ho ho.
dessutom har ungarna på jobbet blivit som obstinata ADHD-ungar för att vi inte kunnat vara ute någonting. på allvar alltså, idag var det som att jag inte fanns när jag försökte agera bläckfisk och styra upp allt kaos som rådde. som att försöka prata med nåt icke-existerande. typ papper. fyfan. jag ville skjuta mej själv. alternativt gå nånstans och grina.
allafall. nu lever snigel livet här hos playa del jocke. hon har polat med hans morsa tillome. alltså hemma hos dom, inte här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar