snow comes with fright

ja, vad ska man säga? alla som varit ute och försökt åka kommunalt det senaste dygnet vet ju vad jag pratar om. efter 35 minuters väntan på skanstulls perrong kom det jävla tåget mot farsta strand, såklart helt knökfullt med folk som stod upptryckta mot dörrarna. satt dock världens sötaste lilla bostonterrier i knät på en tjej. det gjorde mej lite gladare. blev lite ledsen igen när jag insåg att tåget åkte i snigelfart.

miro bjuckade pasta med köttfärssås och rödvin. sniff var så osocial och otrevlig att man kunde tro att han var dåligt uppfostrad. ha, ha ....

när vi skulle hem blev det ju inte helt oväntat ytterligare en tvist mellan SL och privatpersonen som bara ville komma hem nån gång. kändes dock som att man kom lindritt undan när man bara behövde vänta i 20 minuter. det roligaste var när tågchauffören lackade ur och ba vrålade i högtalarna

"MEN SLÄPP DÖRRARNA NU NÄR DET ÄNTLIGEN KOMMER ETT TÅG DÅ! SLÄPP DÖRRARNA NUUUU!!!"

som en urfreakad version av alla trötta och bara småsura konduktörer som så ofta måste tjata om detta väldigt vanligt förekommande fenomen. och haha, vid skanstull vid det här eviga väntandet tidigare idag så hände just det, och så blev tåget stående några minuter. då när tågchauffören äntligen ger efter och öppnar dörrarna en såndär snabbis för att kunna stänga dom igen, ja då gör nåt jävla pucko precis samma sak igen. håhåhå herregud, man kunde nästan känna aggessionen i luften.

 

men bilarna får ju en sånhär snorhäftig KAM ivf.