gud finns nog inte.

snart är det val i irak, och fyfan i helvete vad glad jag är att jag inte är en kvinna i det landet. jag och mamma hörde delar av ett reportage som en journalist på sr utfört i irak. där fick man höra historier om unga och äldre kvinnor vars män hade dött eller blivit dödade, som sedan blev barnvaktade av andra kvinnor i deras närhet så fort de gick ut, för att de inte skulle råka bli attraherade av någon annan man. de får alltså enligt rådande regim aldrig ligga igen om deras man kolat. "en del av de här kvinnorna har ju innan haft ett tillfredställande sexliv, och därför vill man ju förhindra att hon så att säga... faller för frestelsen."

jag blir... mållös. och inte nog med det. för lite mindre än ett år sen jag läste en artikel om - eftersom det ingår i den afghanska grundlagen att tillåta shiamuslimer som är ca. 10% av befolkningen att ha en separat familjelagstiftning - att det är olagligt för en kvinna i afghanistan att lämna hemmet utan sin mans tillåtelse. dessutom infördes lagar om att kvinnor inte har rätt att neka sin man sex. med andra ord är det lagligt för en man att våldta sin hustru. 

men på allvar alltså? vad är det för skillnad på detta och att hänga upp dessa kvinnor det drabbar i en jävla bur? varför vill man utöva den sortens makt? hur kan man överhuvudtaget försvara sitt beteende, med annat än att det är "soft att ha makten"? och hur kan man tro att det är så världen bör se ut? bara det här med att kvinnorna ska täcka sej för att "männen inte ska bli frestade" och "börja fantisera" är ju helt sjukt. de utgår ju i såna fall från att kvinnor inte har någon egen sexualdrift och är helt utan fantasier där under skynkena, men framförallt skuldbelägger man ju kvinnan för att mannen potentiellt börjar fantisera om henne när hon inte är täckt av svarta lakan. ba "fyfy! inte reta stackars no-control-over-his-impulses mannen! han kan faktiskt inte hjälpa't!"

sen har vi då fundamentalister i den form som togs i knutby. en galen man som lyckades manipulera en stackars kvinna till den grad att hon mördade hans fru och på fullaste allvar trodde på att det var gud som skickade sms till hennes mobiltelefon och sa åt henne att görare. sen har vi ju min kusin också, som har skrivit den här artikeln samt är pastor i den här pingstkyrkoförsamlingen. han har även skrivit den här debattartikeln i SvD. haha. haja hur far out jag hade kunnat slutat om min pappa inte hade tagit aktivt avstånd från sin i övrigt väldigt troende familj. avstånd från religionen, alltså. i och för sej tror jag inte att mamma hade varit pepp på att gifta sej med en djupt troende kristen, men det vet jag ju å andra sidan inte.

allafall. så jävla mycket religion kan fucka upp. och nej, jag menar inte att peka ut alla muslimer eller kristna som onda människor som alla lever efter dessa lagar eller riktlinjer, det är en liten grupp fundamentalister som beter sej som om de vore guds allsmäktige själva. och sen har vi ju nåt så sjukt som religioner som hittats på i vår moderna tid, där man måste punga ut en massa stålar för att "uppnå den fria zonen". och så har dom mage att påstå att de är icke vinstgivande organisation. (SCIENTOLOGERNA) pfft! det är ju soft att tom cruise och alla dom där puckona glatt hivar upp stålarna, när grundaren själv (L. Ron Hubbard) sagt att "Om en man verkligen vill bli dollarmiljonär, gör han bäst i att starta sin egen religion." score!

jag kommer ihåg när jag var yngre och var så livrädd för att gud fanns efter vad vi "lärt oss" i skolan, och att han blev så jävla lack på mej för att jag inte levde efter vad som stod i bibeln. detta ledde till att jag fick tvångstankar och utförde även tvångshandlingar som gick ut på att jag varje kväll innan jag skulle somna, låg och rabblade långa raddor med "böner" för att han inte skulle straffa mej till döds. jag har inte babblat så mycket om det här, mest för att det inte släppte förrän ganska nyligen. och, helt ärligt, så har det känts jävligt skämmit. jag gick för inte så länge sedan runt och hade ångest över att nån övermäktig snubbe skulle lacka ur och klanka ner på mej för att jag inte levde på rätt sätt. jag mumlade "förlåt" varje gång jag råkade yttra "men GUD!". jo, på riktigt! haja vad hårt inrotat det här har varit. allt för att nån jävla läroplan sa att vi skulle gå till kyrkan och få veta att gud straffar dom som inte lever rätt och riktigt. tack så jävla mycket säger jag bara. 

idag har jag insett att en tro på gud inte handlar om att man går runt och är livrädd för att bli straffad. en tro på gud som är sund har folk jag har pratat om som "får styrka" hit och dit, som faktiskt gynnas av sin tro. en sån tro har jag aldrig haft. jag har bara varit skraj. GUUUD så dumt. 

softa händelser:

levande begravd 
våldtagen - gripen 
brott mot "könsåtskillnadslagen"
körde över sin dotter
stenas till döds efter förlossningen
stenad till döds
dömd till spöstraff

osv osv osv i all oändlighet.