onsdag 21 april 2010

i was made for luvin you bejby

pappa påminde mej precis om att miro ju faktiskt åkte in med en skum bengrej när hon var i min ålder och delade ut tidningar hela nätterna. ena vaden på henne ba svullnade upp och blev en stenhård vattenmelon, och på sjukhuset sa dom att det var nåt som hette "kompartmentsyndrom". som tur var gick det ju ned av sej själv, annars hade dom blitt tvugna att slice'a upp hela pinnen för att lätta på trycket, men min freakiga smärta kan tydligen ha något besläktat med detta. enligt papa alltså, inte enligt mina egna hypokondriker-antaganden.

jag har f.ö. haft så ont i mitt pekfinger det är därför jag inte har skrivit. och inget hittepå, jag har slutat ha vantar för att det blivit "vår" och fått sprickor i fingertopparna igen. *skönt*

en komisk grej har hänt på jobbet. en unge, 2 år, som gått på min avdelning i mer än ett halvår har helt plötsligt börjat kalla en annan unge, också 2 år, som heter ---- för... apan. "apan" är väldigt likt det riktiga namnet, ni kanske kan gissa. hur som helst. han blir sjukt offended (såklart) och liksom nästan ledsen. detta i sej är såklart inte alls roligt, men grejen är att vi inte riktigt vet ifall hon gör det av illvilja eller om hon ba helt plötsligt missuppfattat nånting gravt. hon kan va en jävla retsticka men å andra sidan har hon haft konstiga grejer för sej språkligt förut. det blir hur som helst väldigt jobbigt varje gång det här händer för det är så komiskt att man ba inte kan hålla sej. jag fick med skrattet stockandes i halsen idag nästan skälla ut henne för att hon prompt inte gick med på att "apan" inte heter apan. "apan, gå", hette det när han skulle först upp för en trappa med alla andra på led efter. "jag, heter, inte, APAN! jag, heter, ----!" och på samlingen misstänker vi att hon sitter och väser "apan" åt honom för att vi inte ska höra. 


om det är en fråga om att hon gör det av ren illvilja tror jag att det är den mest utstuderade formen av mobbing jag sett hos såhär små barn. det brukar vara bit, riv, knuff och nyp av ren frustration, det är ju meningen att dom ska va aggro, men aldrig uppenbara skällsord. jaa. man lär sej nåt nytt vareeeenda dag. 


alltså gud vad äckligt. bildgooglade kompartmentsyndrom och fick massa äckelbilder på uppskurna vader. åh. *kräksmak i munnen* kanske nåt för dej miro?

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar