hej kom och hjälp mej.

hej jag heter x och jag är en idiot. VARFÖR i helvete kan jag inte förstå det här? 

ja. jag fattar att y = kx - m. och JA, jag fattar i teorin att k är riktningskoefficienten och att m är det konstanta värdet. varför i helvete är det då omöjligt att lösa denna uppgift på rätt sätt? 

en rät linje med rikningskoefficienten -2 (ja, jag fattar att det betyder att den är snett lutande nedåt åt höger. har till och med förstått att det innebär att man bör gå 1 steg åt höger och två steg nedåt för att det ska stämma deltaY/deltaX) går genom punkten (1,5). varför har ingen jävel förtydligat vilket som är x-axel och y-axel här? hursomhelst. antar att 1 är x-axeln och 5 är y-axeln. ange koordinaterna för tre punkter till som ligger på linjen. 

jag upprepar. det GÅR inte. jag får bara jävla skitfel.  och med 4 dagar kvar till läx-genomgången (varav 2 dagar jag inte kan plugga) och ingenting gjort på läxan för att jag fått ägna mej åt MATTE B, sitter jag här och grinar istället för att kunna lösa den jävla horuppgiften.

ambitions

idag var jag på räknestuga med trevliga Frida från kursen. det var på norra real, som jag tyckte var superfreaky för den skolan är verkligen en exakt kopia av södra latin. både utvändigt och invändigt. när jag gick runt där inne så ba "ååå va skönt att jag är på söder nu. nära hem till jocke!" så kom jag ut och ba "nä. är ju vid odenplan ja." alla fall. på mattestugan fick vi hjälp av en nyexad student från norra real som tydligen gick ut med alla MVG'n. kändes... lite hårt.

blev tvungen att ställa in teaterbesöket med syskon i helgen för den här jävla matten. min tillvaro är faktiskt helt sjuk just nu. kom på mej själv tidigare idag med att sitta och längta efter att bara få ligga i soffan efter jobbet och titta på tv-program jag egentligen inte finner underhållande. kändes som en liten nostalgitripp. helt sjukt ju. jag har läst den här kursen i TVÅ OCH EN HALV VECKA. redan känns den som mitt enda liv. kul.

jag får ont på en punkt i ryggen, mellan vänster skulderblad och en nackkota lite längre ned, när jag sitter såhär som jag sitter. (som en hösäck). även detta är något som kommer tillbaka för att bita mej i rumpan. min quasimodo-hållning. grattis till mej!

men å. detta är iallafall ett glädjemoment:

det är ingenting för mej

ja. idag kom det. linjära funktioner. kapitlet i matte b som jag systematiskt sket i att lära mej i skolan för att jag tyckte att det var för krångligt. its back to bite me in my rövhål kan jag säga. så, utöver den milslånga läxan till på måndag måste jag dessutom läsa in ett helt kapitel från b kursen. kul helg.
och vad är egentligen grejen med skoltoaletter? finns det nån form av regel som säger att de MÅSTE vara råskabbiga? den ena har bara blött toapapper och ingen tvål och i den andra ligger en ospolad bajskorv. ja men man blir ju så himla suuugen alltså.

en morsa bad mej i eftermiddags att lukta på hennes unges kissiga galonkläder, för att "de inte alls luktar!". så himla gosigt. detta efter eftermiddagen från helvetet där jag ungefär hela tiden hade lust att kränga mej in i en av ungarnas heltäckta vagnar och rulla ner för höjden i jävligt hög fart.


nu måste jag sova. därför att det är liksom såhär det är nu. jag jobbar, pluggar, sover. jobbar pluggar sover. mm.

just a machine

jaha. jag har då slösat bort min enda, värdefulla sovmorgon för ett samtal med matteläraren som var IGÅR KLOCKAN ÅTTA. nej, men om man skulle ta och skjuta sej i huvudet.

nån som är grym på matte som vill bli min privata lärare?

hej. jag sitter i jockes kök och får helt fel på uppgifter som jag är helt hundra på att jag har räknat rätt. jag har till och med provat att räkna rom på 2 eller tillåme 3 andra sätt. nix. så jävla irri. har mejlat världens jobbigaste mejl till matematekets mejladress på Åsö. vi får se om jourhavande mattelärare kanske idiotförklarar mej. 



imorgon blir en knivig jävel. först ett möte med matteläraren kl. 8 till 8.20. sedan stressa iväg till jobbet, börjar 9. skogsutflykt. vid 12 går L för att hon har ett läkarbesök. M är tjänstledig vilket betyder att jag får den stora äran att jobba med 2 vikarier halva dagen. whoopie me.

för några dagar sedan fick vi ett utskick om den årliga julfesten för hela stockholms stad. tidigare år har alla varit bjudna om man pungar ut 100 pix. mat & dryck och så. i år ba: på en måndag, kostar 100 pix och vände man det lilla bladet så står det välformulerat från chefen: inbjudan gäller endast TILLSVIDAREANSTÄLLDA (ja, med versaler), pga platsbrist. alla ba eeh, vi går inte. av solidaritet gentemot mej liksom. kändes ju bra. och så idag kom chefen in och ba: nu är du också välkommen! 
ahmen tack. GUD vad jag vill gå på er jävla fest. 
här uppfostrar man barnen till att de inte får hålla på och tjata om sina kalas som inte alla är bjudna till på dagis och så cheferna ba "NI FÅR KOMMA, NI FÅR INTE KOMMA. VÄLKOMNA". 
hej.

Kolla jag är fortfarande här

Men det blir liksom ganska jobbigt att blogga när man kommer hem måndag kväll efter ett mattepass på 3 timmar, där man kände sej som ett spån ungefär 80% av tiden... ikväll måste jag också plugga, men misströsta icke. Jag lovar att trycka ur mej ett högklassigt inlägg senare ikväll. Kanske. Förmodligen inte.

jag får ont i maaagen

alla som inte läst den här listan måste göra det bums. om man är känslig för äckliga bilder så kan man försöka knipa igen lite när de rullar förbi men å, gå inte miste om denna goding! jag skrattade satt jag tjöööt åt nr. 3 och nr. 5. andra är äckligt fascinerande. läs och njut.

ps. jag har inte tittat på videon längst ner i sista historien. där går min gräns. huua.  

bäst att låtsas som ingenting

hej hej. här är jag. på beställning tänkte jag trycka ur mej ett inlägg och så får vi se ifall jag kanske kan trycka ur mej ett nytt imorgon.

jag tycker ju liksom att det är så fasansfullt trist att hålla på att blogga om tråkiga grejer. alltså. jag kan tycka om att LÄSA om vardagstrista grejer. men eh. att sitta och typ skriva om sin skittråkiga dag som under pistolhot känns sådär. men nu så! mina kära vänner. gud vad roligt jag har haft den senaste tiden.

jag har till exempel börjat läsa Matte C på komvux. jojomänsan. ni kan fethaja att det är en fest varje måndag och onsdag när jag får sitta där i Åsö's gamla avdankade gymnasielokaler från 17.45 - 21.30 efter att ha jobbat hela dagen och då och då känna mej som en praktidiot. mmmm. nåja. alltså jag säger inte att det var som det var i skolan. när jag först i lågstadiet hamnade i OBS-gruppen som "behövde mer stöd" genom att råka få kanske världens mest opedagogiska, kraniumsamlande lärare, sedan när jag brände mina broar hela högstadiet genom att sitta och tjattra med Linnea och Nike istället (men gud, vad hysteriskt roligt vi hade) och sedan när jag återigen hamnade i OBS-gruppen i gymnasiet men helt enkelt för länge sedan hade tröttnat på skolan och allra mest matte-skiten. det är inte så. jag koncentrerar mej och gör vad jag ska, men ändå hamnar jag i en jävla rävsax ibland där jag finner mej själv helt plötsligt grinande av ren utmattning för att det jävla helvetes-talet bara i-n-t-e går att lösa. jag kör liksom fast. då känner jag mej dum. det är ingen kul känsla. jag vill dessutom ha VG. herregud.

en annan uppriktigt kul grej är att jag drar till italien efter nyår. florens för att vara mer exakt. toscaaaana. där ska jag dricka vin och njuta av livet. skoja. jag ska läsa italienska. hoppas att jag lär mej nåt ba! hisnande studieskulder utan resultat skulle kännas sådär... 

jag ska alltså sluta på jobbet. (här inflikes en jag som gör segertecken och dricker sprit) åååå min kära MAGE vad det känns skönt. efter semestern kändes det nämligen inte bättre. det kändes om möjligt sämre. ba "jaha. jag tycker fortfarande att det här är en pina. enda skillnaden nu är att semestern är slut och jag måste stå ut med det här i 5 månader till". ok, det har känts lite bättre nu de senaste två veckorna, men liksom. nej. det här är inte för mej. inte på det här sättet iallafall. jag är säker på att det här yrket kan vara hur givande och spänannde och utvecklande och garva-brallan-av-sej-kul som helst men... nej tack. jag vill inte chansa och råka få det såhär igen. fatta mej inte fel. jag går inte runt och vantrivs på jobbet varenda dag. jag trivs asbra med dom jag jobbar med. men det ger mej absolut iiiingenting. och jag ser det såhär: får man ingenting har man ingenting att ge. punkt. jag är trött på precis allting. ledning som själva arbetsuppgifterna. jag gör dom, men nån annan som brinner för det här kan få ta över min plats, det blir nog bättre för alla inblandade. dessutom kommer det vara skönt att slippa ha all den dära ångesten jag får kring huruvida jag gör rätt eller fel med barnen. får den typ hela tiden. känns sådär.

nu sitter jag här och käkar mammas hemlagade äppelpaj. pallet är chockladbrunt för jag har tonat det så. gud. jag är trött. 

(det är brunare än vad det framgår, men ni vet. den där uppfinningen BLIXT. heheh.)

siesta

idag fick jag gå från jobbet klockan tolv. och gissa vad jag gick på då. JO NI GISSADE RÄTT; SEMESTER. herregud. vet inte om jag någonsin gått med så lätta steg från den där stugan. när jag kom hem försökte jag sola, men man. jag pallar inte den hära hettan. om man inte har möjligheten att bada vill säga, och believe me, denna bonnabrännan är inte för allmän åskådan. får fixa till den i italia. planet går 06.20 imornbitti. känns lite tungt, men är framme rätt tidigt iallafall, trots mellanlandning i köpenhamn. 

jag körde två timmars siesta också. välbehövt! inatt vaknade jag av att två idioter bråkade ute på gatan. sen började jag klockan sju. uhhh. 

men fatta att jag nu har 5 veckor av helig semester framför mej? känns lite smått overkligt. pirrar lite i magen, men det är nog mest för flyget imorn. heja mej!

lady GAGA

ja, imorgon flyger jag till skåne. längtar nästan lite. efter att flyga alltså. få sätta mina nyvunna kunskaper på prov. hittills känns det rätt bra. lite nervigt men ok.


att jag liksom har en vecka kvar på jobbet efter det hära innan semesten känns lite overkligt. vet inte riktigt hur jag ska klara av det.

jocke har köpt kronprinsess-frimärken

*äcklas lite* 

hur som helst. har egentligen ingenting av relevans att säga, men jag kan inte påstå att det är det bloggen är till för iallafall. imorgon är det jobb igen och jag känner om möjligt ännu mer motstånd att gå dit. trots att jag vet att minst 5 ungar från min avdelning nu fått sommarlov. ja ba vill inte. kan inte fatta hur mycket jag inte vill. dock ska det bli lite mysigt att ta hand om sniffi mån + lite tisdag. lite pirrig i magen nu inför flygresan på torsdag, men det är mest förväntansfullt pirr och inte så mycket ångest inblandat. däremot börjar jag tycka att det är lite wierd att ingen från kursen svarat på mitt mail. hon som håller i kursen skrev ju fel mail-adress till mig i det första utskicket tydligen, men hur svårt kan det vara att svara på mitt riktiga mail när jag skickade det? känns skumt. lite trist faktiskt. 

nåja. gonatt!

ps. nån som vet vad dom hära helt ljuvliga träden med rosa blommor heter? inte körsbärsträden, de här har en mycket mörkare rosa färg, och så massa gröna blad kring förstås. de blommar fortfarande, till skillnad från körisarna. tacksam för upplysningar.

som en bilolycka; det är hemskt, men man kan inte låta bli att titta.

så jag har haft på svt för att se den här grejen. mest fånigt överflöd, förstås, men jag överaskades av min egen blödighet när den där daniel började grina. kände liten aning till gråt själv. därmed inte sagt att jag helt plötsligt blivit monarkist - tvärtom, jag är mer än någonsin övertygad om att jag tycker att det är förlegat och odemokratiskt. men jag är ingen känslokall människa för det. jag är blödig och har med åren kommit att tycka att sånt här trams kan vara rätt vackert. speciellt när människorna det rör tycker att det är vackert till tårarna. så jaja, det var fint, men till huvudsaken för kvällen: hannih kommer hit! där snackar vi kärlek.

kan inte fatta att jag har två veckor kvar på jobbeeeet

det har ju gått en EVIGHET sen det var TRE veckor. herregud. ok. andas. nästa vecka får jag åka till skåne på torsdag mitt på dagen så egentligen är det en vecka på 3 och en fjärdedels dag. skönt. sen sista veckan. som kommer gå i sån jävla snigelfart satt det inte e sant. och så det här prinsessbröllopet imorn. fattar inte hur jag ens ska kunna röra mej genom stan utan att kräkas på nån tjock dansk med en viftande svensk flagga och ett glatt humör i högsta hugg. jag kände om möjligt ännu mindre sympati för vickan när hon seriöst försökte försvara monarkin som demokratisk i TV4:as dokumentärserie genom att ba "ahmen, det är ju faktiskt bestämt i rikstan att vi ska ha monarki som statsskick, så därför ääääre ju demokraaatiskt." gud. hon kanske tycker att vi ska låta rollen som statsminister gå i arv den också inom en och samma familj. och varför inte bekosta renoveringen av deras hem (läs slott) med skattepengar? jo, men komigen, det "är ju demokratiskt". fu.

 

i övritt då: idag hade vi sommarfest för föräldrar och ungar på jobbet. det blev asbra. mat, sång och fiskdamm. allt en unge kan vilja ha inom loppet av 2 timmar. typ 15 minuter efter att vi varit ute och sjungit öppnar sej himlen och haglet stormar ner. helt sjukt! och första gången i mitt liv som jag inte var rädd för åskan... hmmm. undrar om jag överkom fler rädslor än just flygrädslan på den dära kursen. fast jag inte visste om det. och åh! jag fick VÄRLDENS FINASTE KORT av en unge som ska sluta. eller alltså av hans morsa. jag började på fullaste allvar nästan grina, det var så innerligt. guud. 

ikväll har jag haft en lugn hemmakväll för första gången på jag vet inte hur länge. har varit mäkta skönt faktiskt. ba slappetislappat och kollat dåliga serier. mmmmm.

jag fattar inte riktigt hur det här har gått till.

3, hey!

gud, de tre mest intensiva dagarna i mitt liv har kommit till ett slut. de har varit fantastiska och omtumlande och nu tar de ut sin rätt - däckar hos miro. jag skriver mer imorn, men jag kan säga såhär mycke: jag fick trots allt sitta i cockpit på vägen ner från göteborg för att en hoppade av flygningen, och... jag tyckte att det var roligt att flyga. trots att jag bara drygt 1 timma innan grinade när vi skulle åka iväg från stockholm. jag satt där och hoppades i smyg på att de skulle få göra en go around vid landning så att jag fick sitta där längre och se allt som hände då. jag kommer på mej själv med att sitta och längta till när jag ska åka till italien så att jag får känna den här fantastiska känslan av att vara helt lugn med grejer jag hittills förenat med livsfara. därför att det var det jag blev på hemvägen, bredvid bästa Lena som med så stor övertygelse svarade "ingen fara alls" så fort ja ba "MEN DEHÄRÅ", och jag för första gången faktiskt vågade tro på det. aiihhh. natt!

dag 2

egentligen känner jag inte för att skriva ett skit om dagen idag. jag är så fruktansvärt bitter, ledsen och skitlack över att jag faktiskt lyckades dra EN av de TVÅ tomma jävla lotterna när vi skulle lotta om vilka som får sitta i cockpit under start/landning. jag fattade nog inte riktigt själv hur mycket jag ville ha en av dom där platserna, men när jag såg den tomma lappen ba brast det och jag var på väg att börja grina right there and then. det gjorde jag förstås inte, men jag hade liksom lyckats bygga upp nån slags "får jag göra det här så kommer det hjälpa mej så himlans mycket i mitt jobb att sluta vara skraj" - grej under dygnet sen jag fick veta att chansen skulle uppenbaras. på det; vetskapen om att chansen förmodligen aldrig nånsin kommer igen. dessutom känner jag mej som världens mest missgynnsamma människa. Lena ba "joo! om du flyger med mej så får du sitta där". AHMEN STOR CHANS PÅ DET ELLER. 

hur som. sjukt besviken och skitpissed på mej själv för att jag drog den där jävla lappjäveln. och detta trots att jag faktiskt inte vet om jag kommer att skita på mej imorn när det är dags att flyga. men just nu känns det faktiskt... ok. just NU. jag OBS:ar stenhårt att det kan komma att ändras. 

allafall, dagen i korthet:

på förmiddan, snack om KBT och mindfullness. lunch. sen mer flygteknisk-info om vädrets olika makter med bästa Lena. SEN. det man hade sett fram emot; simulatorn. kliver in. instruktören var en pensionerad pilot, hur gullig som helst. skiter typ på mej när jag ser hur verkligt allting är. skärmen, insidan... inte konstigt att de kan träna sej i dom där grejerna. sätter mej i ena förarsätet, känner paniken stiga. fattar inte riktigt själv varför jag freakar, det är ju fan inte på riktigt... men det ser ut att vara på riktigt. och det känns precis som på riktigt. och alltså, inte för att jag inte fattar att det är ofarligt, men att krascha med den där simulatorn tror jag inte skulle vara helt soft. allafall. vi börjar rulla. så jävla verkligt så jävla verkligt. lite inner panic. ja ba "jag rör ingenting förrän jag känner att jag vågar". han skrattar. vi lyfter... och så ba: världens häftigaste grej. jag börjar skratta hejdlöst och kan inte riktigt fatta att rädslan är som bortblåst. jag kände mej lite kaxig och började ratta och fixa och greja, gick så jävla bra. slog på autopilot och ba kollade hur allt funkade. av sej självt! och alla dom där känslorna man får av att planet svänger, bromsar, stiger, som jag lärt mej att HATA... alla dom kunde jag äntligen sätta ord och förklaringar på. konkreta förklaringar, som jag såg och gjorde själv. det blev så enkelt och så avdramatiserat. drog på en massa turbulens för att faktiskt få in i mitt huve att plan fan kan shake'a jävligt hårt utan att det händer ett jota. och det kändes asbra! jag satt där och kände precis det där man känner när ett plan kränger hit och dit och insåg att det inte gör nånting. det händer ingenting. det BETYDER ingenting. försökte följa med i rörelserna som de sagt åt mej att göra. sen blev jag skitsur för att den andra gruppen fick hålla på mycket längre trots att vi frågade om vi inte kunde få köra lite till innan, men men.. 

hur som, en bra dag.

såhär såg det ut, precis såhär.

100, avia safe

oh my. första dagen av avia safe's 3-dagars kurs på arlanda är nu avklarad. och shit, vad många intryck och tankar och frågor. lite överväldigad. dagen började med att vi möttes av denna Mall Yams som är inte alls var en man som jag hade trott, utan världens gulligaste gumma. kursledare och leg. psykolog som under tidigare år jobbat som flygvärdinna. först babblade vi (6 pers. på kursen) på om varför vi är skraja, vad man tänker känner gör osv. efter lunch tog flygkapten Lena vid - och omg. vicken kvinna. SAS första kvinnliga pilot och hur skön som helst. svar på precis ALLT och efter ett tag kände man sej nästan lite löjlig som någonsin tyckt att en viss grej är läbbig. det blev så självklart när hon förklarade. dessutom var hon rolig som fan, ba "ja, nej det händer ju aldrig nånting, så när det väl gör det så har vi faktiskt blivit jätteglada över att vi äntligen får använda våra kunskaper!". sen fick vi softa runt i flygplanshangaren och gå och peta på flygplanshjulen, kika in i bagageutrymmet, öppna luckor man aldrig kommer få se från insidan igen och kolla när grejer som sitter runt motorernas baksida ba SWOOOSCH fäller ut sej över baksidan för att jetströmmen ska tryckas framåt. aphäftigt. 

sen såklart: inside the skräckcabin. känner den där välbekanta flygplanslukten som får mej att vilja kräkas. blir på allvar fysiskt illamående. blir lite klaustrofobisk. andas djupt. dom ba "kom och kolla på den hära lilla grejen vi har under mattan som man i ett rör kan se så att hjulen fällts ner om lampan i cockpit slutat fungera!". sen fick vi gå in och sätta oss i cockpit också förstås, som riktiga pilotz. först blir man helt överväldigad av alla små knappar och spakar och texter i miniformat som dom ska hålla reda på... men efter en stund känns det rätt mysigt där inne. trycka lite. slita lite. "PLING PLING"a lite. lyssna på dom skitarga varningarna som ba "FIRE IN LEFT ENGINE". helt plötsligt frågar vi Lena om hon nånsin vart tvungen att dra på sej syrmask under flygning, hon ba "jepp! faktiskt!" ja ba "blev du rädd?" hon ba "nej! det var jättespännande! vi tittade på varann, jag och styrman, och så skrattade vi lite". heeelt sicko. då insåg vi att det krävs fan en speciell människa för att bli pilot.

efter ungefär en timma där inne började flygplanet kännas mycket... rymligare. klaustrofobi-känslan var borta. supernice. dom avslutade med att ba "ja justja! på lördagens flygning ska vi lotta, 1 kommer att få sitta i cockpit under start på väg dit, 1 under landning, 1 under start på väg hem och 1 under landning. eftersom ni är 6 kommer då 2 "bara" att få besöka cockpit under själva flygningen." konstpaus. handsvetten var ett faktum och ingen sa någonting på säkert 3 långa minuter. tills nån tryckte ur sej "ehh... behöver man ingå i den där lottningen om man inte vill?". men.. trots chocken tror jag att jag fan inte kan säga nej till en sån möjlighet, om det nu skulle bli jag. det är ju inte som att man kommer få chansen igen. 

nej. nu ska jag duscha lite och lägga mej, imorn börjar vi 9.30 igen, och imorn ska vi få lattja i flygsimulatorn!

precis såhär såg det ut, på pricken. (klicka påren så blir den stor och fin) samma flygplanstyp, MD80. och det här är ju ba den nedre delen, uppe i taket finns det ju tusenmiljoner knappar och spakar TILL. tillome samma överdrag på sittplatserna. hihi.

jaha.

det här är helt sjukt. har suttit i telefonkö för att komma fram till nån hos de jävla flygbussarna. i början, dom ba "du har nu plats... två, i kön". ja ba YES kort kö. TJUGO MINUTER SENARE har jag förflyttats upp till plats "ETT I KÖN". och stannat där. framme: ring det här numret istället. *FÅR ETT ANNAT NUMMER*

älskar flygbussarna.

love love love

jag vet inte om vi drar ner varandra, eller om det faktiskt är så att min arbetsplats är så jävla sämst - men ALLA vi går bara runt och STÖNAR ut vår ångest över att vi fortfarande jobbar och inte har semester än. på fullaste allvar. jag kan inte minnas senast jag var såhär trött på att göra något. det känns lite som ett fängelse och tanken på att det nästan är 4 veckor kvar till semestern håller på att ge mej magsår. imorse vaknade jag med fetångest och ville mest grina. möttes av kollegor som såg minst lika askgråa ut i fejjan och knappt orkade dra på käften. nu känner jag att jag knappt orkar skriva. tja.

 

wild wild west

alltså grejen e såhär. på världens bästa bröllop tappade jag min dator i golvet. den gick sönder. nu har jag tillfälligt fått låna jockes plugg-dator, men liksom, internet har varit en bristvara. och inte nog med det - jag har tydligen inget drulletillägg på min hemförsäkring. SOFT. sen sist har en hel del kul grejer hänt:

-A har gift sej! världens bästa kväll. på ricko. ingenting var pinsamt eller jobbigt.
-jag har fått kursprogram för dyra flyg-kursen som börjar på torsdag. jag har förstås redan ångest för den där flygresan. det blir till götet och inte luleå.
-kusin har tagit studenta
-jag har fått godis på systemet för att jag visade leg innan de frågade
-jag har smetat in mina armar med de fula eksemen med stjärtsalva för att se om det funkar
-jag har möblerat om hemma
-vi har fortsatt titta på lost


ikväll ska jag kanske på pop-dakar. det blir kanske roligt. eller, förmodligen. hej!